Böjningsformer av verbet 'att bemästra, överträffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abri3u
أَبرِعُ
jag - nutid
bara3tu
بَرَعتُ
jag - dåtid
'abri3a
أَبرِعَ
jag - subjunktiv
'abri3
أَبرِع
jag - jussiv
du (m)
tabri3u
تَبرِعُ
du (m) - nutid
bara3ta
بَرَعتَ
du (m) - dåtid
tabri3a
تَبرِعَ
du (m) - subjunktiv
tabri3
تَبرِع
du (m) - jussiv
du (f)
tabri3iina
تَبرِعِينَ
du (f) - nutid
bara3ti
بَرَعتِ
du (f) - dåtid
tabri3ii
تَبرِعِي
du (f) - subjunktiv
tabri3ii
تَبرِعِي
du (f) - jussiv
han
yabri3u
يَبرِعُ
han - nutid
bara3a
بَرَعَ
han - dåtid
yabri3a
يَبرِعَ
han - subjunktiv
yabri3
يَبرِع
han - jussiv
hon
tabri3u
تَبرِعُ
hon - nutid
bara3at
بَرَعَت
hon - dåtid
tabri3a
تَبرِعَ
hon - subjunktiv
tabri3
تَبرِع
hon - jussiv
vi
nabri3u
نَبرِعُ
vi - nutid
bara3naa
بَرَعنَا
vi - dåtid
nabri3a
نَبرِعَ
vi - subjunktiv
nabri3
نَبرِع
vi - jussiv
ni (m)
tabri3uuna
تَبرِعُونَ
ni (m) - nutid
bara3tum
بَرَعتُم
ni (m) - dåtid
tabri3uu
تَبرِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tabri3uu
تَبرِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabri3na
تَبرِعنَ
ni (f) - nutid
bara3tunna
بَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabri3na
تَبرِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tabri3na
تَبرِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabri3uuna
يَبرِعُونَ
de (m) - nutid
bara3uu
بَرَعُوا
de (m) - dåtid
yabri3uu
يَبرِعُوا
de (m) - subjunktiv
yabri3uu
يَبرِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabri3na
يَبرِعنَ
de (f) - nutid
bara3na
بَرَعنَ
de (f) - dåtid
yabri3na
يَبرِعنَ
de (f) - subjunktiv
yabri3na
يَبرِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabri3aani
تَبرِعَانِ
ni två - nutid
bara3tumaa
بَرَعتُمَا
ni två - dåtid
tabri3aa
تَبرِعَا
ni två - subjunktiv
tabri3aa
تَبرِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabri3aani
يَبرِعَانِ
de två (m) - nutid
bara3aa
بَرَعَا
de två (m) - dåtid
yabri3aa
يَبرِعَا
de två (m) - subjunktiv
yabri3aa
يَبرِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabri3aani
تَبرِعَانِ
de två (f) - nutid
bara3ataa
بَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
tabri3aa
تَبرِعَا
de två (f) - subjunktiv
tabri3aa
تَبرِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ibri3
إِبرِع
du (m) - imperativ
du (f)
'ibri3ii
إِبرِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ibri3aa
إِبرِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ibri3uu
إِبرِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ibri3na
إِبرِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.