Böjningsformer av verbet 'att svepas in, täcka sig'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'altaHifu
أَلتَحِفُ
jag - nutid
'iltaHaftu
إِلتَحَفتُ
jag - dåtid
'altaHif
أَلتَحِف
jag - subjunktiv
'altaHif
أَلتَحِف
jag - jussiv
du (m)
taltaHifu
تَلتَحِفُ
du (m) - nutid
'iltaHafta
إِلتَحَفتَ
du (m) - dåtid
taltaHif
تَلتَحِف
du (m) - subjunktiv
taltaHif
تَلتَحِف
du (m) - jussiv
du (f)
taltaHifiina
تَلتَحِفِينَ
du (f) - nutid
'iltaHafti
إِلتَحَفتِ
du (f) - dåtid
taltaHifii
تَلتَحِفِي
du (f) - subjunktiv
taltaHifii
تَلتَحِفِي
du (f) - jussiv
han
yaltaHifu
يَلتَحِفُ
han - nutid
'iltaHafa
إِلتَحَفَ
han - dåtid
yaltaHif
يَلتَحِف
han - subjunktiv
yaltaHif
يَلتَحِف
han - jussiv
hon
taltaHifu
تَلتَحِفُ
hon - nutid
'iltaHafat
إِلتَحَفَت
hon - dåtid
taltaHif
تَلتَحِف
hon - subjunktiv
taltaHif
تَلتَحِف
hon - jussiv
vi
naltaHifu
نَلتَحِفُ
vi - nutid
'iltaHafnaa
إِلتَحَفنَا
vi - dåtid
naltaHif
نَلتَحِف
vi - subjunktiv
naltaHif
نَلتَحِف
vi - jussiv
ni (m)
taltaHifuuna
تَلتَحِفُونَ
ni (m) - nutid
'iltaHaftum
إِلتَحَفتُم
ni (m) - dåtid
taltaHifuu
تَلتَحِفُوا
ni (m) - subjunktiv
taltaHifuu
تَلتَحِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taltaHifna
تَلتَحِفنَ
ni (f) - nutid
'iltaHaftunna
إِلتَحَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
taltaHifna
تَلتَحِفنَ
ni (f) - subjunktiv
taltaHifna
تَلتَحِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaltaHifuuna
يَلتَحِفُونَ
de (m) - nutid
'iltaHafuu
إِلتَحَفُوا
de (m) - dåtid
yaltaHifuu
يَلتَحِفُوا
de (m) - subjunktiv
yaltaHifuu
يَلتَحِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaltaHifna
يَلتَحِفنَ
de (f) - nutid
'iltaHafna
إِلتَحَفنَ
de (f) - dåtid
yaltaHifna
يَلتَحِفنَ
de (f) - subjunktiv
yaltaHifna
يَلتَحِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
taltaHifaani
تَلتَحِفَانِ
ni två - nutid
'iltaHaftumaa
إِلتَحَفتُمَا
ni två - dåtid
taltaHifaa
تَلتَحِفَا
ni två - subjunktiv
taltaHifaa
تَلتَحِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaltaHifaani
يَلتَحِفَانِ
de två (m) - nutid
'iltaHafaa
إِلتَحَفَا
de två (m) - dåtid
yaltaHifaa
يَلتَحِفَا
de två (m) - subjunktiv
yaltaHifaa
يَلتَحِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taltaHifaani
تَلتَحِفَانِ
de två (f) - nutid
'iltaHafataa
إِلتَحَفَتَا
de två (f) - dåtid
taltaHifaa
تَلتَحِفَا
de två (f) - subjunktiv
taltaHifaa
تَلتَحِفَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.