Böjningsformer av verbet 'att frigöra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHarriru
أُحَرِّرُ
jag - nutid
Harrartu
حَرَّرتُ
jag - dåtid
'uHarrir
أُحَرِّر
jag - subjunktiv
'uHarrir
أُحَرِّر
jag - jussiv
du (m)
tuHarriru
تُحَرِّرُ
du (m) - nutid
Harrarta
حَرَّرتَ
du (m) - dåtid
tuHarrir
تُحَرِّر
du (m) - subjunktiv
tuHarrir
تُحَرِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tuHarririina
تُحَرِّرِينَ
du (f) - nutid
Harrarti
حَرَّرتِ
du (f) - dåtid
tuHarririi
تُحَرِّرِي
du (f) - subjunktiv
tuHarririi
تُحَرِّرِي
du (f) - jussiv
han
yuHarriru
يُحَرِّرُ
han - nutid
Harrara
حَرَّرَ
han - dåtid
yuHarrir
يُحَرِّر
han - subjunktiv
yuHarrir
يُحَرِّر
han - jussiv
hon
tuHarriru
تُحَرِّرُ
hon - nutid
Harrarat
حَرَّرَت
hon - dåtid
tuHarrir
تُحَرِّر
hon - subjunktiv
tuHarrir
تُحَرِّر
hon - jussiv
vi
nuHarriru
نُحَرِّرُ
vi - nutid
Harrarnaa
حَرَّرنَا
vi - dåtid
nuHarrir
نُحَرِّر
vi - subjunktiv
nuHarrir
نُحَرِّر
vi - jussiv
ni (m)
tuHarriruuna
تُحَرِّرُونَ
ni (m) - nutid
Harrartum
حَرَّرتُم
ni (m) - dåtid
tuHarriruu
تُحَرِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHarriruu
تُحَرِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHarrirna
تُحَرِّرنَ
ni (f) - nutid
Harrartunna
حَرَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHarrirna
تُحَرِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHarrirna
تُحَرِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHarriruuna
يُحَرِّرُونَ
de (m) - nutid
Harraruu
حَرَّرُوا
de (m) - dåtid
yuHarriruu
يُحَرِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yuHarriruu
يُحَرِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHarrirna
يُحَرِّرنَ
de (f) - nutid
Harrarna
حَرَّرنَ
de (f) - dåtid
yuHarrirna
يُحَرِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yuHarrirna
يُحَرِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHarriraani
تُحَرِّرَانِ
ni två - nutid
Harrartumaa
حَرَّرتُمَا
ni två - dåtid
tuHarriraa
تُحَرِّرَا
ni två - subjunktiv
tuHarriraa
تُحَرِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHarriraani
يُحَرِّرَانِ
de två (m) - nutid
Harraraa
حَرَّرَا
de två (m) - dåtid
yuHarriraa
يُحَرِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yuHarriraa
يُحَرِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHarriraani
تُحَرِّرَانِ
de två (f) - nutid
Harrarataa
حَرَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tuHarriraa
تُحَرِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tuHarriraa
تُحَرِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.