Böjningsformer av verbet 'att längta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHinnu
أَحِنُّ
jag - nutid
Hanantu
حَنَنتُ
jag - dåtid
'aHinna
أَحِنَّ
jag - subjunktiv
'aHinna
أَحِنَّ
jag - jussiv
du (m)
taHinnu
تَحِنُّ
du (m) - nutid
Hananta
حَنَنتَ
du (m) - dåtid
taHinna
تَحِنَّ
du (m) - subjunktiv
taHinna
تَحِنَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taHinniina
تَحِنِّينَ
du (f) - nutid
Hananti
حَنَنتِ
du (f) - dåtid
taHinnii
تَحِنِّي
du (f) - subjunktiv
taHinnii
تَحِنِّي
du (f) - jussiv
han
yaHinnu
يَحِنُّ
han - nutid
Hanna
حَنَّ
han - dåtid
yaHinna
يَحِنَّ
han - subjunktiv
yaHinna
يَحِنَّ
han - jussiv
hon
taHinnu
تَحِنُّ
hon - nutid
Hannat
حَنَّت
hon - dåtid
taHinna
تَحِنَّ
hon - subjunktiv
taHinna
تَحِنَّ
hon - jussiv
vi
naHinnu
نَحِنُّ
vi - nutid
Hanannaa
حَنَنَّا
vi - dåtid
naHinna
نَحِنَّ
vi - subjunktiv
naHinna
نَحِنَّ
vi - jussiv
ni (m)
taHinnuuna
تَحِنُّونَ
ni (m) - nutid
Hanantum
حَنَنتُم
ni (m) - dåtid
taHinnuu
تَحِنُّوا
ni (m) - subjunktiv
taHinnuu
تَحِنُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHninna
تَحنِنَّ
ni (f) - nutid
Hanantunna
حَنَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHninna
تَحنِنَّ
ni (f) - subjunktiv
taHninna
تَحنِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHinnuuna
يَحِنُّونَ
de (m) - nutid
Hannuu
حَنُّوا
de (m) - dåtid
yaHinnuu
يَحِنُّوا
de (m) - subjunktiv
yaHinnuu
يَحِنُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHninna
يَحنِنَّ
de (f) - nutid
Hananna
حَنَنَّ
de (f) - dåtid
yaHninna
يَحنِنَّ
de (f) - subjunktiv
yaHninna
يَحنِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
taHinnaani
تَحِنَّانِ
ni två - nutid
Hanantumaa
حَنَنتُمَا
ni två - dåtid
taHinnaa
تَحِنَّا
ni två - subjunktiv
taHinnaa
تَحِنَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHinnaani
يَحِنَّانِ
de två (m) - nutid
Hananaa
حَنَنَا
de två (m) - dåtid
yaHinnaa
يَحِنَّا
de två (m) - subjunktiv
yaHinnaa
يَحِنَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHinnaani
تَحِنَّانِ
de två (f) - nutid
Hananataa
حَنَنَتَا
de två (f) - dåtid
taHinnaa
تَحِنَّا
de två (f) - subjunktiv
taHinnaa
تَحِنَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Hunna
حُنَّ
du (m) - imperativ
du (f)
Hunnii
حُنِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
Hunnaa
حُنَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Hunnuu
حُنُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHnunna
أُحنُننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.