Böjningsformer av verbet 'att flytta sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'asraHu
أَسرَحُ
jag - nutid
saraHtu
سَرَحتُ
jag - dåtid
'asraHa
أَسرَحَ
jag - subjunktiv
'asraH
أَسرَح
jag - jussiv
du (m)
tasraHu
تَسرَحُ
du (m) - nutid
saraHta
سَرَحتَ
du (m) - dåtid
tasraHa
تَسرَحَ
du (m) - subjunktiv
tasraH
تَسرَح
du (m) - jussiv
du (f)
tasraHiina
تَسرَحِينَ
du (f) - nutid
saraHti
سَرَحتِ
du (f) - dåtid
tasraHii
تَسرَحِي
du (f) - subjunktiv
tasraHii
تَسرَحِي
du (f) - jussiv
han
yasraHu
يَسرَحُ
han - nutid
saraHa
سَرَحَ
han - dåtid
yasraHa
يَسرَحَ
han - subjunktiv
yasraH
يَسرَح
han - jussiv
hon
tasraHu
تَسرَحُ
hon - nutid
saraHat
سَرَحَت
hon - dåtid
tasraHa
تَسرَحَ
hon - subjunktiv
tasraH
تَسرَح
hon - jussiv
vi
nasraHu
نَسرَحُ
vi - nutid
saraHnaa
سَرَحنَا
vi - dåtid
nasraHa
نَسرَحَ
vi - subjunktiv
nasraH
نَسرَح
vi - jussiv
ni (m)
tasraHuuna
تَسرَحُونَ
ni (m) - nutid
saraHtum
سَرَحتُم
ni (m) - dåtid
tasraHuu
تَسرَحُوا
ni (m) - subjunktiv
tasraHuu
تَسرَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tasraHna
تَسرَحنَ
ni (f) - nutid
saraHtunna
سَرَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tasraHna
تَسرَحنَ
ni (f) - subjunktiv
tasraHna
تَسرَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yasraHuuna
يَسرَحُونَ
de (m) - nutid
saraHuu
سَرَحُوا
de (m) - dåtid
yasraHuu
يَسرَحُوا
de (m) - subjunktiv
yasraHuu
يَسرَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yasraHna
يَسرَحنَ
de (f) - nutid
saraHna
سَرَحنَ
de (f) - dåtid
yasraHna
يَسرَحنَ
de (f) - subjunktiv
yasraHna
يَسرَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tasraHaani
تَسرَحَانِ
ni två - nutid
saraHtumaa
سَرَحتُمَا
ni två - dåtid
tasraHaa
تَسرَحَا
ni två - subjunktiv
tasraHaa
تَسرَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yasraHaani
يَسرَحَانِ
de två (m) - nutid
saraHaa
سَرَحَا
de två (m) - dåtid
yasraHaa
يَسرَحَا
de två (m) - subjunktiv
yasraHaa
يَسرَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tasraHaani
تَسرَحَانِ
de två (f) - nutid
saraHataa
سَرَحَتَا
de två (f) - dåtid
tasraHaa
تَسرَحَا
de två (f) - subjunktiv
tasraHaa
تَسرَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'israH
إِسرَح
du (m) - imperativ
du (f)
'israHii
إِسرَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'israHaa
إِسرَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'israHuu
إِسرَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'israHna
إِسرَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.