Böjningsformer av verbet 'att bli'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSiiru
أَصِيرُ
jag - nutid
Sirtu
صِرتُ
jag - dåtid
'aSira
أَصِرَ
jag - subjunktiv
'aSir
أَصِر
jag - jussiv
du (m)
taSiiru
تَصِيرُ
du (m) - nutid
Sirta
صِرتَ
du (m) - dåtid
taSira
تَصِرَ
du (m) - subjunktiv
taSir
تَصِر
du (m) - jussiv
du (f)
taSiiriina
تَصِيرِينَ
du (f) - nutid
Sirti
صِرتِ
du (f) - dåtid
taSiirii
تَصِيرِي
du (f) - subjunktiv
taSiirii
تَصِيرِي
du (f) - jussiv
han
yaSiiru
يَصِيرُ
han - nutid
Saara
صَارَ
han - dåtid
yaSira
يَصِرَ
han - subjunktiv
yaSir
يَصِر
han - jussiv
hon
taSiiru
تَصِيرُ
hon - nutid
Saarat
صَارَت
hon - dåtid
taSira
تَصِرَ
hon - subjunktiv
taSir
تَصِر
hon - jussiv
vi
naSiiru
نَصِيرُ
vi - nutid
Sirnaa
صِرنَا
vi - dåtid
naSira
نَصِرَ
vi - subjunktiv
naSir
نَصِر
vi - jussiv
ni (m)
taSiiruuna
تَصِيرُونَ
ni (m) - nutid
Sirtum
صِرتُم
ni (m) - dåtid
taSiiruu
تَصِيرُوا
ni (m) - subjunktiv
taSiiruu
تَصِيرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSirna
تَصِرنَ
ni (f) - nutid
Sirtunna
صِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSirna
تَصِرنَ
ni (f) - subjunktiv
taSirna
تَصِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSiiruuna
يَصِيرُونَ
de (m) - nutid
Saaruu
صَارُوا
de (m) - dåtid
yaSiiruu
يَصِيرُوا
de (m) - subjunktiv
yaSiiruu
يَصِيرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSirna
يَصِرنَ
de (f) - nutid
Sirna
صِرنَ
de (f) - dåtid
yaSirna
يَصِرنَ
de (f) - subjunktiv
yaSirna
يَصِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSiiraani
تَصِيرَانِ
ni två - nutid
Sirtumaa
صِرتُمَا
ni två - dåtid
taSiraa
تَصِرَا
ni två - subjunktiv
taSiraa
تَصِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSiiraani
يَصِيرَانِ
de två (m) - nutid
Siraa
صِرَا
de två (m) - dåtid
yaSiraa
يَصِرَا
de två (m) - subjunktiv
yaSiraa
يَصِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSiiraani
تَصِيرَانِ
de två (f) - nutid
Sirataa
صِرَتَا
de två (f) - dåtid
taSiraa
تَصِرَا
de två (f) - subjunktiv
taSiraa
تَصِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Sir
صِر
du (m) - imperativ
du (f)
Siirii
صِيرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Siiraa
صِيرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Siiruu
صِيرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Sirna
صِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.