Böjningsformer av verbet 'att förstora'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukabbiru
أُكَبِّرُ
jag - nutid
kabbartu
كَبَّرتُ
jag - dåtid
'ukabbir
أُكَبِّر
jag - subjunktiv
'ukabbir
أُكَبِّر
jag - jussiv
du (m)
tukabbiru
تُكَبِّرُ
du (m) - nutid
kabbarta
كَبَّرتَ
du (m) - dåtid
tukabbir
تُكَبِّر
du (m) - subjunktiv
tukabbir
تُكَبِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tukabbiriina
تُكَبِّرِينَ
du (f) - nutid
kabbarti
كَبَّرتِ
du (f) - dåtid
tukabbirii
تُكَبِّرِي
du (f) - subjunktiv
tukabbirii
تُكَبِّرِي
du (f) - jussiv
han
yukabbiru
يُكَبِّرُ
han - nutid
kabbara
كَبَّرَ
han - dåtid
yukabbir
يُكَبِّر
han - subjunktiv
yukabbir
يُكَبِّر
han - jussiv
hon
tukabbiru
تُكَبِّرُ
hon - nutid
kabbarat
كَبَّرَت
hon - dåtid
tukabbir
تُكَبِّر
hon - subjunktiv
tukabbir
تُكَبِّر
hon - jussiv
vi
nukabbiru
نُكَبِّرُ
vi - nutid
kabbarnaa
كَبَّرنَا
vi - dåtid
nukabbir
نُكَبِّر
vi - subjunktiv
nukabbir
نُكَبِّر
vi - jussiv
ni (m)
tukabbiruuna
تُكَبِّرُونَ
ni (m) - nutid
kabbartum
كَبَّرتُم
ni (m) - dåtid
tukabbiruu
تُكَبِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tukabbiruu
تُكَبِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukabbirna
تُكَبِّرنَ
ni (f) - nutid
kabbartunna
كَبَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukabbirna
تُكَبِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tukabbirna
تُكَبِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukabbiruuna
يُكَبِّرُونَ
de (m) - nutid
kabbaruu
كَبَّرُوا
de (m) - dåtid
yukabbiruu
يُكَبِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yukabbiruu
يُكَبِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukabbirna
يُكَبِّرنَ
de (f) - nutid
kabbarna
كَبَّرنَ
de (f) - dåtid
yukabbirna
يُكَبِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yukabbirna
يُكَبِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukabbiraani
تُكَبِّرَانِ
ni två - nutid
kabbartumaa
كَبَّرتُمَا
ni två - dåtid
tukabbiraa
تُكَبِّرَا
ni två - subjunktiv
tukabbiraa
تُكَبِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukabbiraani
يُكَبِّرَانِ
de två (m) - nutid
kabbaraa
كَبَّرَا
de två (m) - dåtid
yukabbiraa
يُكَبِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yukabbiraa
يُكَبِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukabbiraani
تُكَبِّرَانِ
de två (f) - nutid
kabbarataa
كَبَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tukabbiraa
تُكَبِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tukabbiraa
تُكَبِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.