Böjningsformer av verbet 'att lämna, ta avsked'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaddi3u
أُوَدِّعُ
jag - nutid
wadda3tu
وَدَّعتُ
jag - dåtid
'uwaddi3
أُوَدِّع
jag - subjunktiv
'uwaddi3
أُوَدِّع
jag - jussiv
du (m)
tuwaddi3u
تُوَدِّعُ
du (m) - nutid
wadda3ta
وَدَّعتَ
du (m) - dåtid
tuwaddi3
تُوَدِّع
du (m) - subjunktiv
tuwaddi3
تُوَدِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaddi3iina
تُوَدِّعِينَ
du (f) - nutid
wadda3ti
وَدَّعتِ
du (f) - dåtid
tuwaddi3ii
تُوَدِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuwaddi3ii
تُوَدِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuwaddi3u
يُوَدِّعُ
han - nutid
wadda3a
وَدَّعَ
han - dåtid
yuwaddi3
يُوَدِّع
han - subjunktiv
yuwaddi3
يُوَدِّع
han - jussiv
hon
tuwaddi3u
تُوَدِّعُ
hon - nutid
wadda3at
وَدَّعَت
hon - dåtid
tuwaddi3
تُوَدِّع
hon - subjunktiv
tuwaddi3
تُوَدِّع
hon - jussiv
vi
nuwaddi3u
نُوَدِّعُ
vi - nutid
wadda3naa
وَدَّعنَا
vi - dåtid
nuwaddi3
نُوَدِّع
vi - subjunktiv
nuwaddi3
نُوَدِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuwaddi3uuna
تُوَدِّعُونَ
ni (m) - nutid
wadda3tum
وَدَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuwaddi3uu
تُوَدِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaddi3uu
تُوَدِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaddi3na
تُوَدِّعنَ
ni (f) - nutid
wadda3tunna
وَدَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaddi3na
تُوَدِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaddi3na
تُوَدِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaddi3uuna
يُوَدِّعُونَ
de (m) - nutid
wadda3uu
وَدَّعُوا
de (m) - dåtid
yuwaddi3uu
يُوَدِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaddi3uu
يُوَدِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaddi3na
يُوَدِّعنَ
de (f) - nutid
wadda3na
وَدَّعنَ
de (f) - dåtid
yuwaddi3na
يُوَدِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaddi3na
يُوَدِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaddi3aani
تُوَدِّعَانِ
ni två - nutid
wadda3tumaa
وَدَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuwaddi3aa
تُوَدِّعَا
ni två - subjunktiv
tuwaddi3aa
تُوَدِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaddi3aani
يُوَدِّعَانِ
de två (m) - nutid
wadda3aa
وَدَّعَا
de två (m) - dåtid
yuwaddi3aa
يُوَدِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaddi3aa
يُوَدِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaddi3aani
تُوَدِّعَانِ
de två (f) - nutid
wadda3ataa
وَدَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaddi3aa
تُوَدِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaddi3aa
تُوَدِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.