Böjningsformer av verbet 'att vara ärlig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSaariHu
أُصَارِحُ
jag - nutid
SaaraHtu
صَارَحتُ
jag - dåtid
'uSaariH
أُصَارِح
jag - subjunktiv
'uSaariH
أُصَارِح
jag - jussiv
du (m)
tuSaariHu
تُصَارِحُ
du (m) - nutid
SaaraHta
صَارَحتَ
du (m) - dåtid
tuSaariH
تُصَارِح
du (m) - subjunktiv
tuSaariH
تُصَارِح
du (m) - jussiv
du (f)
tuSaariHiina
تُصَارِحِينَ
du (f) - nutid
SaaraHti
صَارَحتِ
du (f) - dåtid
tuSaariHii
تُصَارِحِي
du (f) - subjunktiv
tuSaariHii
تُصَارِحِي
du (f) - jussiv
han
yuSaariHu
يُصَارِحُ
han - nutid
SaaraHa
صَارَحَ
han - dåtid
yuSaariH
يُصَارِح
han - subjunktiv
yuSaariH
يُصَارِح
han - jussiv
hon
tuSaariHu
تُصَارِحُ
hon - nutid
SaaraHat
صَارَحَت
hon - dåtid
tuSaariH
تُصَارِح
hon - subjunktiv
tuSaariH
تُصَارِح
hon - jussiv
vi
nuSaariHu
نُصَارِحُ
vi - nutid
SaaraHnaa
صَارَحنَا
vi - dåtid
nuSaariH
نُصَارِح
vi - subjunktiv
nuSaariH
نُصَارِح
vi - jussiv
ni (m)
tuSaariHuuna
تُصَارِحُونَ
ni (m) - nutid
SaaraHtum
صَارَحتُم
ni (m) - dåtid
tuSaariHuu
تُصَارِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSaariHuu
تُصَارِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSaariHna
تُصَارِحنَ
ni (f) - nutid
SaaraHtunna
صَارَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSaariHna
تُصَارِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSaariHna
تُصَارِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSaariHuuna
يُصَارِحُونَ
de (m) - nutid
SaaraHuu
صَارَحُوا
de (m) - dåtid
yuSaariHuu
يُصَارِحُوا
de (m) - subjunktiv
yuSaariHuu
يُصَارِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSaariHna
يُصَارِحنَ
de (f) - nutid
SaaraHna
صَارَحنَ
de (f) - dåtid
yuSaariHna
يُصَارِحنَ
de (f) - subjunktiv
yuSaariHna
يُصَارِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSaariHaani
تُصَارِحَانِ
ni två - nutid
SaaraHtumaa
صَارَحتُمَا
ni två - dåtid
tuSaariHaa
تُصَارِحَا
ni två - subjunktiv
tuSaariHaa
تُصَارِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSaariHaani
يُصَارِحَانِ
de två (m) - nutid
SaaraHaa
صَارَحَا
de två (m) - dåtid
yuSaariHaa
يُصَارِحَا
de två (m) - subjunktiv
yuSaariHaa
يُصَارِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSaariHaani
تُصَارِحَانِ
de två (f) - nutid
SaaraHataa
صَارَحَتَا
de två (f) - dåtid
tuSaariHaa
تُصَارِحَا
de två (f) - subjunktiv
tuSaariHaa
تُصَارِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.