Böjningsformer av verbet 'att rosta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ujammiru
أُجَمِّرُ
jag - nutid
jammartu
جَمَّرتُ
jag - dåtid
'ujammir
أُجَمِّر
jag - subjunktiv
'ujammir
أُجَمِّر
jag - jussiv
du (m)
tujammiru
تُجَمِّرُ
du (m) - nutid
jammarta
جَمَّرتَ
du (m) - dåtid
tujammir
تُجَمِّر
du (m) - subjunktiv
tujammir
تُجَمِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tujammiriina
تُجَمِّرِينَ
du (f) - nutid
jammarti
جَمَّرتِ
du (f) - dåtid
tujammirii
تُجَمِّرِي
du (f) - subjunktiv
tujammirii
تُجَمِّرِي
du (f) - jussiv
han
yujammiru
يُجَمِّرُ
han - nutid
jammara
جَمَّرَ
han - dåtid
yujammir
يُجَمِّر
han - subjunktiv
yujammir
يُجَمِّر
han - jussiv
hon
tujammiru
تُجَمِّرُ
hon - nutid
jammarat
جَمَّرَت
hon - dåtid
tujammir
تُجَمِّر
hon - subjunktiv
tujammir
تُجَمِّر
hon - jussiv
vi
nujammiru
نُجَمِّرُ
vi - nutid
jammarnaa
جَمَّرنَا
vi - dåtid
nujammir
نُجَمِّر
vi - subjunktiv
nujammir
نُجَمِّر
vi - jussiv
ni (m)
tujammiruuna
تُجَمِّرُونَ
ni (m) - nutid
jammartum
جَمَّرتُم
ni (m) - dåtid
tujammiruu
تُجَمِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tujammiruu
تُجَمِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tujammirna
تُجَمِّرنَ
ni (f) - nutid
jammartunna
جَمَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tujammirna
تُجَمِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tujammirna
تُجَمِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yujammiruuna
يُجَمِّرُونَ
de (m) - nutid
jammaruu
جَمَّرُوا
de (m) - dåtid
yujammiruu
يُجَمِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yujammiruu
يُجَمِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yujammirna
يُجَمِّرنَ
de (f) - nutid
jammarna
جَمَّرنَ
de (f) - dåtid
yujammirna
يُجَمِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yujammirna
يُجَمِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tujammiraani
تُجَمِّرَانِ
ni två - nutid
jammartumaa
جَمَّرتُمَا
ni två - dåtid
tujammiraa
تُجَمِّرَا
ni två - subjunktiv
tujammiraa
تُجَمِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yujammiraani
يُجَمِّرَانِ
de två (m) - nutid
jammaraa
جَمَّرَا
de två (m) - dåtid
yujammiraa
يُجَمِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yujammiraa
يُجَمِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tujammiraani
تُجَمِّرَانِ
de två (f) - nutid
jammarataa
جَمَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tujammiraa
تُجَمِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tujammiraa
تُجَمِّرَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.