Böjningsformer av verbet 'att accelerera, skynda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3ajjilu
أُعَجِّلُ
jag - nutid
3ajjaltu
عَجَّلتُ
jag - dåtid
'u3ajjil
أُعَجِّل
jag - subjunktiv
'u3ajjil
أُعَجِّل
jag - jussiv
du (m)
tu3ajjilu
تُعَجِّلُ
du (m) - nutid
3ajjalta
عَجَّلتَ
du (m) - dåtid
tu3ajjil
تُعَجِّل
du (m) - subjunktiv
tu3ajjil
تُعَجِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3ajjiliina
تُعَجِّلِينَ
du (f) - nutid
3ajjalti
عَجَّلتِ
du (f) - dåtid
tu3ajjilii
تُعَجِّلِي
du (f) - subjunktiv
tu3ajjilii
تُعَجِّلِي
du (f) - jussiv
han
yu3ajjilu
يُعَجِّلُ
han - nutid
3ajjala
عَجَّلَ
han - dåtid
yu3ajjil
يُعَجِّل
han - subjunktiv
yu3ajjil
يُعَجِّل
han - jussiv
hon
tu3ajjilu
تُعَجِّلُ
hon - nutid
3ajjalat
عَجَّلَت
hon - dåtid
tu3ajjil
تُعَجِّل
hon - subjunktiv
tu3ajjil
تُعَجِّل
hon - jussiv
vi
nu3ajjilu
نُعَجِّلُ
vi - nutid
3ajjalnaa
عَجَّلنَا
vi - dåtid
nu3ajjil
نُعَجِّل
vi - subjunktiv
nu3ajjil
نُعَجِّل
vi - jussiv
ni (m)
tu3ajjiluuna
تُعَجِّلُونَ
ni (m) - nutid
3ajjaltum
عَجَّلتُم
ni (m) - dåtid
tu3ajjiluu
تُعَجِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3ajjiluu
تُعَجِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3ajjilna
تُعَجِّلنَ
ni (f) - nutid
3ajjaltunna
عَجَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3ajjilna
تُعَجِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3ajjilna
تُعَجِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3ajjiluuna
يُعَجِّلُونَ
de (m) - nutid
3ajjaluu
عَجَّلُوا
de (m) - dåtid
yu3ajjiluu
يُعَجِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3ajjiluu
يُعَجِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3ajjilna
يُعَجِّلنَ
de (f) - nutid
3ajjalna
عَجَّلنَ
de (f) - dåtid
yu3ajjilna
يُعَجِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3ajjilna
يُعَجِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3ajjilaani
تُعَجِّلَانِ
ni två - nutid
3ajjaltumaa
عَجَّلتُمَا
ni två - dåtid
tu3ajjilaa
تُعَجِّلَا
ni två - subjunktiv
tu3ajjilaa
تُعَجِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3ajjilaani
يُعَجِّلَانِ
de två (m) - nutid
3ajjalaa
عَجَّلَا
de två (m) - dåtid
yu3ajjilaa
يُعَجِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3ajjilaa
يُعَجِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3ajjilaani
تُعَجِّلَانِ
de två (f) - nutid
3ajjalataa
عَجَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3ajjilaa
تُعَجِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3ajjilaa
تُعَجِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.