Böjningsformer av verbet 'att göra sur, oxidera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHammiDu
أُحَمِّضُ
jag - nutid
HammaDtu
حَمَّضتُ
jag - dåtid
'uHammiD
أُحَمِّض
jag - subjunktiv
'uHammiD
أُحَمِّض
jag - jussiv
du (m)
tuHammiDu
تُحَمِّضُ
du (m) - nutid
HammaDta
حَمَّضتَ
du (m) - dåtid
tuHammiD
تُحَمِّض
du (m) - subjunktiv
tuHammiD
تُحَمِّض
du (m) - jussiv
du (f)
tuHammiDiina
تُحَمِّضِينَ
du (f) - nutid
HammaDti
حَمَّضتِ
du (f) - dåtid
tuHammiDii
تُحَمِّضِي
du (f) - subjunktiv
tuHammiDii
تُحَمِّضِي
du (f) - jussiv
han
yuHammiDu
يُحَمِّضُ
han - nutid
HammaDa
حَمَّضَ
han - dåtid
yuHammiD
يُحَمِّض
han - subjunktiv
yuHammiD
يُحَمِّض
han - jussiv
hon
tuHammiDu
تُحَمِّضُ
hon - nutid
HammaDat
حَمَّضَت
hon - dåtid
tuHammiD
تُحَمِّض
hon - subjunktiv
tuHammiD
تُحَمِّض
hon - jussiv
vi
nuHammiDu
نُحَمِّضُ
vi - nutid
HammaDnaa
حَمَّضنَا
vi - dåtid
nuHammiD
نُحَمِّض
vi - subjunktiv
nuHammiD
نُحَمِّض
vi - jussiv
ni (m)
tuHammiDuuna
تُحَمِّضُونَ
ni (m) - nutid
HammaDtum
حَمَّضتُم
ni (m) - dåtid
tuHammiDuu
تُحَمِّضُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHammiDuu
تُحَمِّضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHammiDna
تُحَمِّضنَ
ni (f) - nutid
HammaDtunna
حَمَّضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHammiDna
تُحَمِّضنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHammiDna
تُحَمِّضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHammiDuuna
يُحَمِّضُونَ
de (m) - nutid
HammaDuu
حَمَّضُوا
de (m) - dåtid
yuHammiDuu
يُحَمِّضُوا
de (m) - subjunktiv
yuHammiDuu
يُحَمِّضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHammiDna
يُحَمِّضنَ
de (f) - nutid
HammaDna
حَمَّضنَ
de (f) - dåtid
yuHammiDna
يُحَمِّضنَ
de (f) - subjunktiv
yuHammiDna
يُحَمِّضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHammiDaani
تُحَمِّضَانِ
ni två - nutid
HammaDtumaa
حَمَّضتُمَا
ni två - dåtid
tuHammiDaa
تُحَمِّضَا
ni två - subjunktiv
tuHammiDaa
تُحَمِّضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHammiDaani
يُحَمِّضَانِ
de två (m) - nutid
HammaDaa
حَمَّضَا
de två (m) - dåtid
yuHammiDaa
يُحَمِّضَا
de två (m) - subjunktiv
yuHammiDaa
يُحَمِّضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHammiDaani
تُحَمِّضَانِ
de två (f) - nutid
HammaDataa
حَمَّضَتَا
de två (f) - dåtid
tuHammiDaa
تُحَمِّضَا
de två (f) - subjunktiv
tuHammiDaa
تُحَمِّضَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.