Böjningsformer av verbet 'att signera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaqqi3u
أُوَقِّعُ
jag - nutid
waqqa3tu
وَقَّعتُ
jag - dåtid
'uwaqqi3
أُوَقِّع
jag - subjunktiv
'uwaqqi3
أُوَقِّع
jag - jussiv
du (m)
tuwaqqi3u
تُوَقِّعُ
du (m) - nutid
waqqa3ta
وَقَّعتَ
du (m) - dåtid
tuwaqqi3
تُوَقِّع
du (m) - subjunktiv
tuwaqqi3
تُوَقِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaqqi3iina
تُوَقِّعِينَ
du (f) - nutid
waqqa3ti
وَقَّعتِ
du (f) - dåtid
tuwaqqi3ii
تُوَقِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuwaqqi3ii
تُوَقِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuwaqqi3u
يُوَقِّعُ
han - nutid
waqqa3a
وَقَّعَ
han - dåtid
yuwaqqi3
يُوَقِّع
han - subjunktiv
yuwaqqi3
يُوَقِّع
han - jussiv
hon
tuwaqqi3u
تُوَقِّعُ
hon - nutid
waqqa3at
وَقَّعَت
hon - dåtid
tuwaqqi3
تُوَقِّع
hon - subjunktiv
tuwaqqi3
تُوَقِّع
hon - jussiv
vi
nuwaqqi3u
نُوَقِّعُ
vi - nutid
waqqa3naa
وَقَّعنَا
vi - dåtid
nuwaqqi3
نُوَقِّع
vi - subjunktiv
nuwaqqi3
نُوَقِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuwaqqi3uuna
تُوَقِّعُونَ
ni (m) - nutid
waqqa3tum
وَقَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuwaqqi3uu
تُوَقِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaqqi3uu
تُوَقِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaqqi3na
تُوَقِّعنَ
ni (f) - nutid
waqqa3tunna
وَقَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaqqi3na
تُوَقِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaqqi3na
تُوَقِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaqqi3uuna
يُوَقِّعُونَ
de (m) - nutid
waqqa3uu
وَقَّعُوا
de (m) - dåtid
yuwaqqi3uu
يُوَقِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaqqi3uu
يُوَقِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaqqi3na
يُوَقِّعنَ
de (f) - nutid
waqqa3na
وَقَّعنَ
de (f) - dåtid
yuwaqqi3na
يُوَقِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaqqi3na
يُوَقِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaqqi3aani
تُوَقِّعَانِ
ni två - nutid
waqqa3tumaa
وَقَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuwaqqi3aa
تُوَقِّعَا
ni två - subjunktiv
tuwaqqi3aa
تُوَقِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaqqi3aani
يُوَقِّعَانِ
de två (m) - nutid
waqqa3aa
وَقَّعَا
de två (m) - dåtid
yuwaqqi3aa
يُوَقِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaqqi3aa
يُوَقِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaqqi3aani
تُوَقِّعَانِ
de två (f) - nutid
waqqa3ataa
وَقَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaqqi3aa
تُوَقِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaqqi3aa
تُوَقِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.