Böjningsformer av verbet 'att kuva'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukhaDDi3u
أُخَضِّعُ
jag - nutid
khaDDa3tu
خَضَّعتُ
jag - dåtid
'ukhaDDi3
أُخَضِّع
jag - subjunktiv
'ukhaDDi3
أُخَضِّع
jag - jussiv
du (m)
tukhaDDi3u
تُخَضِّعُ
du (m) - nutid
khaDDa3ta
خَضَّعتَ
du (m) - dåtid
tukhaDDi3
تُخَضِّع
du (m) - subjunktiv
tukhaDDi3
تُخَضِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tukhaDDi3iina
تُخَضِّعِينَ
du (f) - nutid
khaDDa3ti
خَضَّعتِ
du (f) - dåtid
tukhaDDi3ii
تُخَضِّعِي
du (f) - subjunktiv
tukhaDDi3ii
تُخَضِّعِي
du (f) - jussiv
han
yukhaDDi3u
يُخَضِّعُ
han - nutid
khaDDa3a
خَضَّعَ
han - dåtid
yukhaDDi3
يُخَضِّع
han - subjunktiv
yukhaDDi3
يُخَضِّع
han - jussiv
hon
tukhaDDi3u
تُخَضِّعُ
hon - nutid
khaDDa3at
خَضَّعَت
hon - dåtid
tukhaDDi3
تُخَضِّع
hon - subjunktiv
tukhaDDi3
تُخَضِّع
hon - jussiv
vi
nukhaDDi3u
نُخَضِّعُ
vi - nutid
khaDDa3naa
خَضَّعنَا
vi - dåtid
nukhaDDi3
نُخَضِّع
vi - subjunktiv
nukhaDDi3
نُخَضِّع
vi - jussiv
ni (m)
tukhaDDi3uuna
تُخَضِّعُونَ
ni (m) - nutid
khaDDa3tum
خَضَّعتُم
ni (m) - dåtid
tukhaDDi3uu
تُخَضِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tukhaDDi3uu
تُخَضِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukhaDDi3na
تُخَضِّعنَ
ni (f) - nutid
khaDDa3tunna
خَضَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukhaDDi3na
تُخَضِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tukhaDDi3na
تُخَضِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukhaDDi3uuna
يُخَضِّعُونَ
de (m) - nutid
khaDDa3uu
خَضَّعُوا
de (m) - dåtid
yukhaDDi3uu
يُخَضِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yukhaDDi3uu
يُخَضِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukhaDDi3na
يُخَضِّعنَ
de (f) - nutid
khaDDa3na
خَضَّعنَ
de (f) - dåtid
yukhaDDi3na
يُخَضِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yukhaDDi3na
يُخَضِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukhaDDi3aani
تُخَضِّعَانِ
ni två - nutid
khaDDa3tumaa
خَضَّعتُمَا
ni två - dåtid
tukhaDDi3aa
تُخَضِّعَا
ni två - subjunktiv
tukhaDDi3aa
تُخَضِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukhaDDi3aani
يُخَضِّعَانِ
de två (m) - nutid
khaDDa3aa
خَضَّعَا
de två (m) - dåtid
yukhaDDi3aa
يُخَضِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yukhaDDi3aa
يُخَضِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukhaDDi3aani
تُخَضِّعَانِ
de två (f) - nutid
khaDDa3ataa
خَضَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tukhaDDi3aa
تُخَضِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tukhaDDi3aa
تُخَضِّعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.