Böjningsformer av verbet 'att pÃ¥börja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ashra3u
أَشرَعُ
jag - nutid
shara3tu
شَرَعتُ
jag - dåtid
'ashra3a
أَشرَعَ
jag - subjunktiv
'ashra3
أَشرَع
jag - jussiv
du (m)
tashra3u
تَشرَعُ
du (m) - nutid
shara3ta
شَرَعتَ
du (m) - dåtid
tashra3a
تَشرَعَ
du (m) - subjunktiv
tashra3
تَشرَع
du (m) - jussiv
du (f)
tashra3iina
تَشرَعِينَ
du (f) - nutid
shara3ti
شَرَعتِ
du (f) - dåtid
tashra3ii
تَشرَعِي
du (f) - subjunktiv
tashra3ii
تَشرَعِي
du (f) - jussiv
han
yashra3u
يَشرَعُ
han - nutid
shara3a
شَرَعَ
han - dåtid
yashra3a
يَشرَعَ
han - subjunktiv
yashra3
يَشرَع
han - jussiv
hon
tashra3u
تَشرَعُ
hon - nutid
shara3at
شَرَعَت
hon - dåtid
tashra3a
تَشرَعَ
hon - subjunktiv
tashra3
تَشرَع
hon - jussiv
vi
nashra3u
نَشرَعُ
vi - nutid
shara3naa
شَرَعنَا
vi - dåtid
nashra3a
نَشرَعَ
vi - subjunktiv
nashra3
نَشرَع
vi - jussiv
ni (m)
tashra3uuna
تَشرَعُونَ
ni (m) - nutid
shara3tum
شَرَعتُم
ni (m) - dåtid
tashra3uu
تَشرَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tashra3uu
تَشرَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tashra3na
تَشرَعنَ
ni (f) - nutid
shara3tunna
شَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tashra3na
تَشرَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tashra3na
تَشرَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yashra3uuna
يَشرَعُونَ
de (m) - nutid
shara3uu
شَرَعُوا
de (m) - dåtid
yashra3uu
يَشرَعُوا
de (m) - subjunktiv
yashra3uu
يَشرَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yashra3na
يَشرَعنَ
de (f) - nutid
shara3na
شَرَعنَ
de (f) - dåtid
yashra3na
يَشرَعنَ
de (f) - subjunktiv
yashra3na
يَشرَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tashra3aani
تَشرَعَانِ
ni två - nutid
shara3tumaa
شَرَعتُمَا
ni två - dåtid
tashra3aa
تَشرَعَا
ni två - subjunktiv
tashra3aa
تَشرَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yashra3aani
يَشرَعَانِ
de två (m) - nutid
shara3aa
شَرَعَا
de två (m) - dåtid
yashra3aa
يَشرَعَا
de två (m) - subjunktiv
yashra3aa
يَشرَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tashra3aani
تَشرَعَانِ
de två (f) - nutid
shara3ataa
شَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
tashra3aa
تَشرَعَا
de två (f) - subjunktiv
tashra3aa
تَشرَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ishra3
إِشرَع
du (m) - imperativ
du (f)
'ishra3ii
إِشرَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ishra3aa
إِشرَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ishra3uu
إِشرَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ishra3na
إِشرَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.