Böjningsformer av verbet 'att hända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHduthu
أَحدُثُ
jag - nutid
Hadathtu
حَدَثتُ
jag - dåtid
'aHdutha
أَحدُثَ
jag - subjunktiv
'aHduth
أَحدُث
jag - jussiv
du (m)
taHduthu
تَحدُثُ
du (m) - nutid
Hadathta
حَدَثتَ
du (m) - dåtid
taHdutha
تَحدُثَ
du (m) - subjunktiv
taHduth
تَحدُث
du (m) - jussiv
du (f)
taHduthiina
تَحدُثِينَ
du (f) - nutid
Hadathti
حَدَثتِ
du (f) - dåtid
taHduthii
تَحدُثِي
du (f) - subjunktiv
taHduthii
تَحدُثِي
du (f) - jussiv
han
yaHduthu
يَحدُثُ
han - nutid
Hadatha
حَدَثَ
han - dåtid
yaHdutha
يَحدُثَ
han - subjunktiv
yaHduth
يَحدُث
han - jussiv
hon
taHduthu
تَحدُثُ
hon - nutid
Hadathat
حَدَثَت
hon - dåtid
taHdutha
تَحدُثَ
hon - subjunktiv
taHduth
تَحدُث
hon - jussiv
vi
naHduthu
نَحدُثُ
vi - nutid
Hadathnaa
حَدَثنَا
vi - dåtid
naHdutha
نَحدُثَ
vi - subjunktiv
naHduth
نَحدُث
vi - jussiv
ni (m)
taHduthuuna
تَحدُثُونَ
ni (m) - nutid
Hadathtum
حَدَثتُم
ni (m) - dåtid
taHduthuu
تَحدُثُوا
ni (m) - subjunktiv
taHduthuu
تَحدُثُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHduthna
تَحدُثنَ
ni (f) - nutid
Hadathtunna
حَدَثتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHduthna
تَحدُثنَ
ni (f) - subjunktiv
taHduthna
تَحدُثنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHduthuuna
يَحدُثُونَ
de (m) - nutid
Hadathuu
حَدَثُوا
de (m) - dåtid
yaHduthuu
يَحدُثُوا
de (m) - subjunktiv
yaHduthuu
يَحدُثُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHduthna
يَحدُثنَ
de (f) - nutid
Hadathna
حَدَثنَ
de (f) - dåtid
yaHduthna
يَحدُثنَ
de (f) - subjunktiv
yaHduthna
يَحدُثنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHduthaani
تَحدُثَانِ
ni två - nutid
Hadathtumaa
حَدَثتُمَا
ni två - dåtid
taHduthaa
تَحدُثَا
ni två - subjunktiv
taHduthaa
تَحدُثَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHduthaani
يَحدُثَانِ
de två (m) - nutid
Hadathaa
حَدَثَا
de två (m) - dåtid
yaHduthaa
يَحدُثَا
de två (m) - subjunktiv
yaHduthaa
يَحدُثَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHduthaani
تَحدُثَانِ
de två (f) - nutid
Hadathataa
حَدَثَتَا
de två (f) - dåtid
taHduthaa
تَحدُثَا
de två (f) - subjunktiv
taHduthaa
تَحدُثَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHduth
أُحدُث
du (m) - imperativ
du (f)
'uHduthii
أُحدُثِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHduthaa
أُحدُثَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHduthuu
أُحدُثُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHduthna
أُحدُثنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.