Böjningsformer av verbet 'att omge'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHalliqu
أُحَلِّقُ
jag - nutid
Hallaqtu
حَلَّقتُ
jag - dåtid
'uHalliq
أُحَلِّق
jag - subjunktiv
'uHalliq
أُحَلِّق
jag - jussiv
du (m)
tuHalliqu
تُحَلِّقُ
du (m) - nutid
Hallaqta
حَلَّقتَ
du (m) - dåtid
tuHalliq
تُحَلِّق
du (m) - subjunktiv
tuHalliq
تُحَلِّق
du (m) - jussiv
du (f)
tuHalliqiina
تُحَلِّقِينَ
du (f) - nutid
Hallaqti
حَلَّقتِ
du (f) - dåtid
tuHalliqii
تُحَلِّقِي
du (f) - subjunktiv
tuHalliqii
تُحَلِّقِي
du (f) - jussiv
han
yuHalliqu
يُحَلِّقُ
han - nutid
Hallaqa
حَلَّقَ
han - dåtid
yuHalliq
يُحَلِّق
han - subjunktiv
yuHalliq
يُحَلِّق
han - jussiv
hon
tuHalliqu
تُحَلِّقُ
hon - nutid
Hallaqat
حَلَّقَت
hon - dåtid
tuHalliq
تُحَلِّق
hon - subjunktiv
tuHalliq
تُحَلِّق
hon - jussiv
vi
nuHalliqu
نُحَلِّقُ
vi - nutid
Hallaqnaa
حَلَّقنَا
vi - dåtid
nuHalliq
نُحَلِّق
vi - subjunktiv
nuHalliq
نُحَلِّق
vi - jussiv
ni (m)
tuHalliquuna
تُحَلِّقُونَ
ni (m) - nutid
Hallaqtum
حَلَّقتُم
ni (m) - dåtid
tuHalliquu
تُحَلِّقُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHalliquu
تُحَلِّقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHalliqna
تُحَلِّقنَ
ni (f) - nutid
Hallaqtunna
حَلَّقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHalliqna
تُحَلِّقنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHalliqna
تُحَلِّقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHalliquuna
يُحَلِّقُونَ
de (m) - nutid
Hallaquu
حَلَّقُوا
de (m) - dåtid
yuHalliquu
يُحَلِّقُوا
de (m) - subjunktiv
yuHalliquu
يُحَلِّقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHalliqna
يُحَلِّقنَ
de (f) - nutid
Hallaqna
حَلَّقنَ
de (f) - dåtid
yuHalliqna
يُحَلِّقنَ
de (f) - subjunktiv
yuHalliqna
يُحَلِّقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHalliqaani
تُحَلِّقَانِ
ni två - nutid
Hallaqtumaa
حَلَّقتُمَا
ni två - dåtid
tuHalliqaa
تُحَلِّقَا
ni två - subjunktiv
tuHalliqaa
تُحَلِّقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHalliqaani
يُحَلِّقَانِ
de två (m) - nutid
Hallaqaa
حَلَّقَا
de två (m) - dåtid
yuHalliqaa
يُحَلِّقَا
de två (m) - subjunktiv
yuHalliqaa
يُحَلِّقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHalliqaani
تُحَلِّقَانِ
de två (f) - nutid
Hallaqataa
حَلَّقَتَا
de två (f) - dåtid
tuHalliqaa
تُحَلِّقَا
de två (f) - subjunktiv
tuHalliqaa
تُحَلِّقَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.