Böjningsformer av verbet 'att frigöra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufriju
أُفرِجُ
jag - nutid
'afrajtu
أَفرَجتُ
jag - dåtid
'ufrij
أُفرِج
jag - subjunktiv
'ufrij
أُفرِج
jag - jussiv
du (m)
tufriju
تُفرِجُ
du (m) - nutid
'afrajta
أَفرَجتَ
du (m) - dåtid
tufrij
تُفرِج
du (m) - subjunktiv
tufrij
تُفرِج
du (m) - jussiv
du (f)
tufrijiina
تُفرِجِينَ
du (f) - nutid
'afrajti
أَفرَجتِ
du (f) - dåtid
tufrijii
تُفرِجِي
du (f) - subjunktiv
tufrijii
تُفرِجِي
du (f) - jussiv
han
yufriju
يُفرِجُ
han - nutid
'afraja
أَفرَجَ
han - dåtid
yufrij
يُفرِج
han - subjunktiv
yufrij
يُفرِج
han - jussiv
hon
tufriju
تُفرِجُ
hon - nutid
'afrajat
أَفرَجَت
hon - dåtid
tufrij
تُفرِج
hon - subjunktiv
tufrij
تُفرِج
hon - jussiv
vi
nufriju
نُفرِجُ
vi - nutid
'afrajnaa
أَفرَجنَا
vi - dåtid
nufrij
نُفرِج
vi - subjunktiv
nufrij
نُفرِج
vi - jussiv
ni (m)
tufrijuuna
تُفرِجُونَ
ni (m) - nutid
'afrajtum
أَفرَجتُم
ni (m) - dåtid
tufrijuu
تُفرِجُوا
ni (m) - subjunktiv
tufrijuu
تُفرِجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufrijna
تُفرِجنَ
ni (f) - nutid
'afrajtunna
أَفرَجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufrijna
تُفرِجنَ
ni (f) - subjunktiv
tufrijna
تُفرِجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufrijuuna
يُفرِجُونَ
de (m) - nutid
'afrajuu
أَفرَجُوا
de (m) - dåtid
yufrijuu
يُفرِجُوا
de (m) - subjunktiv
yufrijuu
يُفرِجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufrijna
يُفرِجنَ
de (f) - nutid
'afrajna
أَفرَجنَ
de (f) - dåtid
yufrijna
يُفرِجنَ
de (f) - subjunktiv
yufrijna
يُفرِجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufrijaani
تُفرِجَانِ
ni två - nutid
'afrajtumaa
أَفرَجتُمَا
ni två - dåtid
tufrijaa
تُفرِجَا
ni två - subjunktiv
tufrijaa
تُفرِجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufrijaani
يُفرِجَانِ
de två (m) - nutid
'afrajaa
أَفرَجَا
de två (m) - dåtid
yufrijaa
يُفرِجَا
de två (m) - subjunktiv
yufrijaa
يُفرِجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufrijaani
تُفرِجَانِ
de två (f) - nutid
'afrajataa
أَفرَجَتَا
de två (f) - dåtid
tufrijaa
تُفرِجَا
de två (f) - subjunktiv
tufrijaa
تُفرِجَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.