Böjningsformer av verbet 'att fÃ¥nga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqbiDu
أَقبِضُ
jag - nutid
qabaDtu
قَبَضتُ
jag - dåtid
'aqbiDa
أَقبِضَ
jag - subjunktiv
'aqbiD
أَقبِض
jag - jussiv
du (m)
taqbiDu
تَقبِضُ
du (m) - nutid
qabaDta
قَبَضتَ
du (m) - dåtid
taqbiDa
تَقبِضَ
du (m) - subjunktiv
taqbiD
تَقبِض
du (m) - jussiv
du (f)
taqbiDiina
تَقبِضِينَ
du (f) - nutid
qabaDti
قَبَضتِ
du (f) - dåtid
taqbiDii
تَقبِضِي
du (f) - subjunktiv
taqbiDii
تَقبِضِي
du (f) - jussiv
han
yaqbiDu
يَقبِضُ
han - nutid
qabaDa
قَبَضَ
han - dåtid
yaqbiDa
يَقبِضَ
han - subjunktiv
yaqbiD
يَقبِض
han - jussiv
hon
taqbiDu
تَقبِضُ
hon - nutid
qabaDat
قَبَضَت
hon - dåtid
taqbiDa
تَقبِضَ
hon - subjunktiv
taqbiD
تَقبِض
hon - jussiv
vi
naqbiDu
نَقبِضُ
vi - nutid
qabaDnaa
قَبَضنَا
vi - dåtid
naqbiDa
نَقبِضَ
vi - subjunktiv
naqbiD
نَقبِض
vi - jussiv
ni (m)
taqbiDuuna
تَقبِضُونَ
ni (m) - nutid
qabaDtum
قَبَضتُم
ni (m) - dåtid
taqbiDuu
تَقبِضُوا
ni (m) - subjunktiv
taqbiDuu
تَقبِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqbiDna
تَقبِضنَ
ni (f) - nutid
qabaDtunna
قَبَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqbiDna
تَقبِضنَ
ni (f) - subjunktiv
taqbiDna
تَقبِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqbiDuuna
يَقبِضُونَ
de (m) - nutid
qabaDuu
قَبَضُوا
de (m) - dåtid
yaqbiDuu
يَقبِضُوا
de (m) - subjunktiv
yaqbiDuu
يَقبِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqbiDna
يَقبِضنَ
de (f) - nutid
qabaDna
قَبَضنَ
de (f) - dåtid
yaqbiDna
يَقبِضنَ
de (f) - subjunktiv
yaqbiDna
يَقبِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqbiDaani
تَقبِضَانِ
ni två - nutid
qabaDtumaa
قَبَضتُمَا
ni två - dåtid
taqbiDaa
تَقبِضَا
ni två - subjunktiv
taqbiDaa
تَقبِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqbiDaani
يَقبِضَانِ
de två (m) - nutid
qabaDaa
قَبَضَا
de två (m) - dåtid
yaqbiDaa
يَقبِضَا
de två (m) - subjunktiv
yaqbiDaa
يَقبِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqbiDaani
تَقبِضَانِ
de två (f) - nutid
qabaDataa
قَبَضَتَا
de två (f) - dåtid
taqbiDaa
تَقبِضَا
de två (f) - subjunktiv
taqbiDaa
تَقبِضَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqbiD
إِقبِض
du (m) - imperativ
du (f)
'iqbiDii
إِقبِضِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqbiDaa
إِقبِضَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqbiDuu
إِقبِضُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqbiDna
إِقبِضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.