Böjningsformer av verbet 'att organisera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaZZimu
أُنَظِّمُ
jag - nutid
naZZamtu
نَظَّمتُ
jag - dåtid
'unaZZim
أُنَظِّم
jag - subjunktiv
'unaZZim
أُنَظِّم
jag - jussiv
du (m)
tunaZZimu
تُنَظِّمُ
du (m) - nutid
naZZamta
نَظَّمتَ
du (m) - dåtid
tunaZZim
تُنَظِّم
du (m) - subjunktiv
tunaZZim
تُنَظِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tunaZZimiina
تُنَظِّمِينَ
du (f) - nutid
naZZamti
نَظَّمتِ
du (f) - dåtid
tunaZZimii
تُنَظِّمِي
du (f) - subjunktiv
tunaZZimii
تُنَظِّمِي
du (f) - jussiv
han
yunaZZimu
يُنَظِّمُ
han - nutid
naZZama
نَظَّمَ
han - dåtid
yunaZZim
يُنَظِّم
han - subjunktiv
yunaZZim
يُنَظِّم
han - jussiv
hon
tunaZZimu
تُنَظِّمُ
hon - nutid
naZZamat
نَظَّمَت
hon - dåtid
tunaZZim
تُنَظِّم
hon - subjunktiv
tunaZZim
تُنَظِّم
hon - jussiv
vi
nunaZZimu
نُنَظِّمُ
vi - nutid
naZZamnaa
نَظَّمنَا
vi - dåtid
nunaZZim
نُنَظِّم
vi - subjunktiv
nunaZZim
نُنَظِّم
vi - jussiv
ni (m)
tunaZZimuuna
تُنَظِّمُونَ
ni (m) - nutid
naZZamtum
نَظَّمتُم
ni (m) - dåtid
tunaZZimuu
تُنَظِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaZZimuu
تُنَظِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaZZimna
تُنَظِّمنَ
ni (f) - nutid
naZZamtunna
نَظَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaZZimna
تُنَظِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaZZimna
تُنَظِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaZZimuuna
يُنَظِّمُونَ
de (m) - nutid
naZZamuu
نَظَّمُوا
de (m) - dåtid
yunaZZimuu
يُنَظِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yunaZZimuu
يُنَظِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaZZimna
يُنَظِّمنَ
de (f) - nutid
naZZamna
نَظَّمنَ
de (f) - dåtid
yunaZZimna
يُنَظِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yunaZZimna
يُنَظِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaZZimaani
تُنَظِّمَانِ
ni två - nutid
naZZamtumaa
نَظَّمتُمَا
ni två - dåtid
tunaZZimaa
تُنَظِّمَا
ni två - subjunktiv
tunaZZimaa
تُنَظِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaZZimaani
يُنَظِّمَانِ
de två (m) - nutid
naZZamaa
نَظَّمَا
de två (m) - dåtid
yunaZZimaa
يُنَظِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yunaZZimaa
يُنَظِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaZZimaani
تُنَظِّمَانِ
de två (f) - nutid
naZZamataa
نَظَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tunaZZimaa
تُنَظِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tunaZZimaa
تُنَظِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.