Böjningsformer av verbet 'att ta ut'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqli3u
أَقلِعُ
jag - nutid
qala3tu
قَلَعتُ
jag - dåtid
'aqli3a
أَقلِعَ
jag - subjunktiv
'aqli3
أَقلِع
jag - jussiv
du (m)
taqli3u
تَقلِعُ
du (m) - nutid
qala3ta
قَلَعتَ
du (m) - dåtid
taqli3a
تَقلِعَ
du (m) - subjunktiv
taqli3
تَقلِع
du (m) - jussiv
du (f)
taqli3iina
تَقلِعِينَ
du (f) - nutid
qala3ti
قَلَعتِ
du (f) - dåtid
taqli3ii
تَقلِعِي
du (f) - subjunktiv
taqli3ii
تَقلِعِي
du (f) - jussiv
han
yaqli3u
يَقلِعُ
han - nutid
qala3a
قَلَعَ
han - dåtid
yaqli3a
يَقلِعَ
han - subjunktiv
yaqli3
يَقلِع
han - jussiv
hon
taqli3u
تَقلِعُ
hon - nutid
qala3at
قَلَعَت
hon - dåtid
taqli3a
تَقلِعَ
hon - subjunktiv
taqli3
تَقلِع
hon - jussiv
vi
naqli3u
نَقلِعُ
vi - nutid
qala3naa
قَلَعنَا
vi - dåtid
naqli3a
نَقلِعَ
vi - subjunktiv
naqli3
نَقلِع
vi - jussiv
ni (m)
taqli3uuna
تَقلِعُونَ
ni (m) - nutid
qala3tum
قَلَعتُم
ni (m) - dåtid
taqli3uu
تَقلِعُوا
ni (m) - subjunktiv
taqli3uu
تَقلِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqli3na
تَقلِعنَ
ni (f) - nutid
qala3tunna
قَلَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqli3na
تَقلِعنَ
ni (f) - subjunktiv
taqli3na
تَقلِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqli3uuna
يَقلِعُونَ
de (m) - nutid
qala3uu
قَلَعُوا
de (m) - dåtid
yaqli3uu
يَقلِعُوا
de (m) - subjunktiv
yaqli3uu
يَقلِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqli3na
يَقلِعنَ
de (f) - nutid
qala3na
قَلَعنَ
de (f) - dåtid
yaqli3na
يَقلِعنَ
de (f) - subjunktiv
yaqli3na
يَقلِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqli3aani
تَقلِعَانِ
ni två - nutid
qala3tumaa
قَلَعتُمَا
ni två - dåtid
taqli3aa
تَقلِعَا
ni två - subjunktiv
taqli3aa
تَقلِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqli3aani
يَقلِعَانِ
de två (m) - nutid
qala3aa
قَلَعَا
de två (m) - dåtid
yaqli3aa
يَقلِعَا
de två (m) - subjunktiv
yaqli3aa
يَقلِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqli3aani
تَقلِعَانِ
de två (f) - nutid
qala3ataa
قَلَعَتَا
de två (f) - dåtid
taqli3aa
تَقلِعَا
de två (f) - subjunktiv
taqli3aa
تَقلِعَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'iqli3
إِقلِع
du (m) - imperativ
du (f)
'iqli3ii
إِقلِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqli3aa
إِقلِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqli3uu
إِقلِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqli3na
إِقلِعنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.