Böjningsformer av verbet 'att distribuera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwazzi3u
أُوَزِّعُ
jag - nutid
wazza3tu
وَزَّعتُ
jag - dåtid
'uwazzi3
أُوَزِّع
jag - subjunktiv
'uwazzi3
أُوَزِّع
jag - jussiv
du (m)
tuwazzi3u
تُوَزِّعُ
du (m) - nutid
wazza3ta
وَزَّعتَ
du (m) - dåtid
tuwazzi3
تُوَزِّع
du (m) - subjunktiv
tuwazzi3
تُوَزِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuwazzi3iina
تُوَزِّعِينَ
du (f) - nutid
wazza3ti
وَزَّعتِ
du (f) - dåtid
tuwazzi3ii
تُوَزِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuwazzi3ii
تُوَزِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuwazzi3u
يُوَزِّعُ
han - nutid
wazza3a
وَزَّعَ
han - dåtid
yuwazzi3
يُوَزِّع
han - subjunktiv
yuwazzi3
يُوَزِّع
han - jussiv
hon
tuwazzi3u
تُوَزِّعُ
hon - nutid
wazza3at
وَزَّعَت
hon - dåtid
tuwazzi3
تُوَزِّع
hon - subjunktiv
tuwazzi3
تُوَزِّع
hon - jussiv
vi
nuwazzi3u
نُوَزِّعُ
vi - nutid
wazza3naa
وَزَّعنَا
vi - dåtid
nuwazzi3
نُوَزِّع
vi - subjunktiv
nuwazzi3
نُوَزِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuwazzi3uuna
تُوَزِّعُونَ
ni (m) - nutid
wazza3tum
وَزَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuwazzi3uu
تُوَزِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwazzi3uu
تُوَزِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwazzi3na
تُوَزِّعنَ
ni (f) - nutid
wazza3tunna
وَزَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwazzi3na
تُوَزِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwazzi3na
تُوَزِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwazzi3uuna
يُوَزِّعُونَ
de (m) - nutid
wazza3uu
وَزَّعُوا
de (m) - dåtid
yuwazzi3uu
يُوَزِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuwazzi3uu
يُوَزِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwazzi3na
يُوَزِّعنَ
de (f) - nutid
wazza3na
وَزَّعنَ
de (f) - dåtid
yuwazzi3na
يُوَزِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuwazzi3na
يُوَزِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwazzi3aani
تُوَزِّعَانِ
ni två - nutid
wazza3tumaa
وَزَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuwazzi3aa
تُوَزِّعَا
ni två - subjunktiv
tuwazzi3aa
تُوَزِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwazzi3aani
يُوَزِّعَانِ
de två (m) - nutid
wazza3aa
وَزَّعَا
de två (m) - dåtid
yuwazzi3aa
يُوَزِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuwazzi3aa
يُوَزِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwazzi3aani
تُوَزِّعَانِ
de två (f) - nutid
wazza3ataa
وَزَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuwazzi3aa
تُوَزِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuwazzi3aa
تُوَزِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.