Böjningsformer av verbet 'att bevara'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaafiZu
أُحَافِظُ
jag - nutid
HaafaZtu
حَافَظتُ
jag - dåtid
'uHaafiZ
أُحَافِظ
jag - subjunktiv
'uHaafiZ
أُحَافِظ
jag - jussiv
du (m)
tuHaafiZu
تُحَافِظُ
du (m) - nutid
HaafaZta
حَافَظتَ
du (m) - dåtid
tuHaafiZ
تُحَافِظ
du (m) - subjunktiv
tuHaafiZ
تُحَافِظ
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaafiZiina
تُحَافِظِينَ
du (f) - nutid
HaafaZti
حَافَظتِ
du (f) - dåtid
tuHaafiZii
تُحَافِظِي
du (f) - subjunktiv
tuHaafiZii
تُحَافِظِي
du (f) - jussiv
han
yuHaafiZu
يُحَافِظُ
han - nutid
HaafaZa
حَافَظَ
han - dåtid
yuHaafiZ
يُحَافِظ
han - subjunktiv
yuHaafiZ
يُحَافِظ
han - jussiv
hon
tuHaafiZu
تُحَافِظُ
hon - nutid
HaafaZat
حَافَظَت
hon - dåtid
tuHaafiZ
تُحَافِظ
hon - subjunktiv
tuHaafiZ
تُحَافِظ
hon - jussiv
vi
nuHaafiZu
نُحَافِظُ
vi - nutid
HaafaZnaa
حَافَظنَا
vi - dåtid
nuHaafiZ
نُحَافِظ
vi - subjunktiv
nuHaafiZ
نُحَافِظ
vi - jussiv
ni (m)
tuHaafiZuuna
تُحَافِظُونَ
ni (m) - nutid
HaafaZtum
حَافَظتُم
ni (m) - dåtid
tuHaafiZuu
تُحَافِظُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaafiZuu
تُحَافِظُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaafiZna
تُحَافِظنَ
ni (f) - nutid
HaafaZtunna
حَافَظتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaafiZna
تُحَافِظنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaafiZna
تُحَافِظنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaafiZuuna
يُحَافِظُونَ
de (m) - nutid
HaafaZuu
حَافَظُوا
de (m) - dåtid
yuHaafiZuu
يُحَافِظُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaafiZuu
يُحَافِظُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaafiZna
يُحَافِظنَ
de (f) - nutid
HaafaZna
حَافَظنَ
de (f) - dåtid
yuHaafiZna
يُحَافِظنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaafiZna
يُحَافِظنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaafiZaani
تُحَافِظَانِ
ni två - nutid
HaafaZtumaa
حَافَظتُمَا
ni två - dåtid
tuHaafiZaa
تُحَافِظَا
ni två - subjunktiv
tuHaafiZaa
تُحَافِظَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaafiZaani
يُحَافِظَانِ
de två (m) - nutid
HaafaZaa
حَافَظَا
de två (m) - dåtid
yuHaafiZaa
يُحَافِظَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaafiZaa
يُحَافِظَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaafiZaani
تُحَافِظَانِ
de två (f) - nutid
HaafaZataa
حَافَظَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaafiZaa
تُحَافِظَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaafiZaa
تُحَافِظَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.