Böjningsformer av verbet 'att bevara, minnas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHfiZu
أَحفِظُ
jag - nutid
HafaZtu
حَفَظتُ
jag - dåtid
'aHfiZa
أَحفِظَ
jag - subjunktiv
'aHfiZ
أَحفِظ
jag - jussiv
du (m)
taHfiZu
تَحفِظُ
du (m) - nutid
HafaZta
حَفَظتَ
du (m) - dåtid
taHfiZa
تَحفِظَ
du (m) - subjunktiv
taHfiZ
تَحفِظ
du (m) - jussiv
du (f)
taHfiZiina
تَحفِظِينَ
du (f) - nutid
HafaZti
حَفَظتِ
du (f) - dåtid
taHfiZii
تَحفِظِي
du (f) - subjunktiv
taHfiZii
تَحفِظِي
du (f) - jussiv
han
yaHfiZu
يَحفِظُ
han - nutid
HafaZa
حَفَظَ
han - dåtid
yaHfiZa
يَحفِظَ
han - subjunktiv
yaHfiZ
يَحفِظ
han - jussiv
hon
taHfiZu
تَحفِظُ
hon - nutid
HafaZat
حَفَظَت
hon - dåtid
taHfiZa
تَحفِظَ
hon - subjunktiv
taHfiZ
تَحفِظ
hon - jussiv
vi
naHfiZu
نَحفِظُ
vi - nutid
HafaZnaa
حَفَظنَا
vi - dåtid
naHfiZa
نَحفِظَ
vi - subjunktiv
naHfiZ
نَحفِظ
vi - jussiv
ni (m)
taHfiZuuna
تَحفِظُونَ
ni (m) - nutid
HafaZtum
حَفَظتُم
ni (m) - dåtid
taHfiZuu
تَحفِظُوا
ni (m) - subjunktiv
taHfiZuu
تَحفِظُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHfiZna
تَحفِظنَ
ni (f) - nutid
HafaZtunna
حَفَظتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHfiZna
تَحفِظنَ
ni (f) - subjunktiv
taHfiZna
تَحفِظنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHfiZuuna
يَحفِظُونَ
de (m) - nutid
HafaZuu
حَفَظُوا
de (m) - dåtid
yaHfiZuu
يَحفِظُوا
de (m) - subjunktiv
yaHfiZuu
يَحفِظُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHfiZna
يَحفِظنَ
de (f) - nutid
HafaZna
حَفَظنَ
de (f) - dåtid
yaHfiZna
يَحفِظنَ
de (f) - subjunktiv
yaHfiZna
يَحفِظنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHfiZaani
تَحفِظَانِ
ni två - nutid
HafaZtumaa
حَفَظتُمَا
ni två - dåtid
taHfiZaa
تَحفِظَا
ni två - subjunktiv
taHfiZaa
تَحفِظَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHfiZaani
يَحفِظَانِ
de två (m) - nutid
HafaZaa
حَفَظَا
de två (m) - dåtid
yaHfiZaa
يَحفِظَا
de två (m) - subjunktiv
yaHfiZaa
يَحفِظَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHfiZaani
تَحفِظَانِ
de två (f) - nutid
HafaZataa
حَفَظَتَا
de två (f) - dåtid
taHfiZaa
تَحفِظَا
de två (f) - subjunktiv
taHfiZaa
تَحفِظَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iHfiZ
إِحفِظ
du (m) - imperativ
du (f)
'iHfiZii
إِحفِظِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHfiZaa
إِحفِظَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHfiZuu
إِحفِظُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHfiZna
إِحفِظنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.