Böjningsformer av verbet 'att förlÃ¥ta, ursäkta, vara tolerant'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usaamiHu
أُسَامِحُ
jag - nutid
saamaHtu
سَامَحتُ
jag - dåtid
'usaamiH
أُسَامِح
jag - subjunktiv
'usaamiH
أُسَامِح
jag - jussiv
du (m)
tusaamiHu
تُسَامِحُ
du (m) - nutid
saamaHta
سَامَحتَ
du (m) - dåtid
tusaamiH
تُسَامِح
du (m) - subjunktiv
tusaamiH
تُسَامِح
du (m) - jussiv
du (f)
tusaamiHiina
تُسَامِحِينَ
du (f) - nutid
saamaHti
سَامَحتِ
du (f) - dåtid
tusaamiHii
تُسَامِحِي
du (f) - subjunktiv
tusaamiHii
تُسَامِحِي
du (f) - jussiv
han
yusaamiHu
يُسَامِحُ
han - nutid
saamaHa
سَامَحَ
han - dåtid
yusaamiH
يُسَامِح
han - subjunktiv
yusaamiH
يُسَامِح
han - jussiv
hon
tusaamiHu
تُسَامِحُ
hon - nutid
saamaHat
سَامَحَت
hon - dåtid
tusaamiH
تُسَامِح
hon - subjunktiv
tusaamiH
تُسَامِح
hon - jussiv
vi
nusaamiHu
نُسَامِحُ
vi - nutid
saamaHnaa
سَامَحنَا
vi - dåtid
nusaamiH
نُسَامِح
vi - subjunktiv
nusaamiH
نُسَامِح
vi - jussiv
ni (m)
tusaamiHuuna
تُسَامِحُونَ
ni (m) - nutid
saamaHtum
سَامَحتُم
ni (m) - dåtid
tusaamiHuu
تُسَامِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tusaamiHuu
تُسَامِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusaamiHna
تُسَامِحنَ
ni (f) - nutid
saamaHtunna
سَامَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusaamiHna
تُسَامِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tusaamiHna
تُسَامِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusaamiHuuna
يُسَامِحُونَ
de (m) - nutid
saamaHuu
سَامَحُوا
de (m) - dåtid
yusaamiHuu
يُسَامِحُوا
de (m) - subjunktiv
yusaamiHuu
يُسَامِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusaamiHna
يُسَامِحنَ
de (f) - nutid
saamaHna
سَامَحنَ
de (f) - dåtid
yusaamiHna
يُسَامِحنَ
de (f) - subjunktiv
yusaamiHna
يُسَامِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusaamiHaani
تُسَامِحَانِ
ni två - nutid
saamaHtumaa
سَامَحتُمَا
ni två - dåtid
tusaamiHaa
تُسَامِحَا
ni två - subjunktiv
tusaamiHaa
تُسَامِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusaamiHaani
يُسَامِحَانِ
de två (m) - nutid
saamaHaa
سَامَحَا
de två (m) - dåtid
yusaamiHaa
يُسَامِحَا
de två (m) - subjunktiv
yusaamiHaa
يُسَامِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusaamiHaani
تُسَامِحَانِ
de två (f) - nutid
saamaHataa
سَامَحَتَا
de två (f) - dåtid
tusaamiHaa
تُسَامِحَا
de två (f) - subjunktiv
tusaamiHaa
تُسَامِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.