Böjningsformer av verbet 'att informera'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3limu
أُعلِمُ
jag - nutid
'a3lamtu
أَعلَمتُ
jag - dåtid
'u3lim
أُعلِم
jag - subjunktiv
'u3lim
أُعلِم
jag - jussiv
du (m)
tu3limu
تُعلِمُ
du (m) - nutid
'a3lamta
أَعلَمتَ
du (m) - dåtid
tu3lim
تُعلِم
du (m) - subjunktiv
tu3lim
تُعلِم
du (m) - jussiv
du (f)
tu3limiina
تُعلِمِينَ
du (f) - nutid
'a3lamti
أَعلَمتِ
du (f) - dåtid
tu3limii
تُعلِمِي
du (f) - subjunktiv
tu3limii
تُعلِمِي
du (f) - jussiv
han
yu3limu
يُعلِمُ
han - nutid
'a3lama
أَعلَمَ
han - dåtid
yu3lim
يُعلِم
han - subjunktiv
yu3lim
يُعلِم
han - jussiv
hon
tu3limu
تُعلِمُ
hon - nutid
'a3lamat
أَعلَمَت
hon - dåtid
tu3lim
تُعلِم
hon - subjunktiv
tu3lim
تُعلِم
hon - jussiv
vi
nu3limu
نُعلِمُ
vi - nutid
'a3lamnaa
أَعلَمنَا
vi - dåtid
nu3lim
نُعلِم
vi - subjunktiv
nu3lim
نُعلِم
vi - jussiv
ni (m)
tu3limuuna
تُعلِمُونَ
ni (m) - nutid
'a3lamtum
أَعلَمتُم
ni (m) - dåtid
tu3limuu
تُعلِمُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3limuu
تُعلِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3limna
تُعلِمنَ
ni (f) - nutid
'a3lamtunna
أَعلَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3limna
تُعلِمنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3limna
تُعلِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3limuuna
يُعلِمُونَ
de (m) - nutid
'a3lamuu
أَعلَمُوا
de (m) - dåtid
yu3limuu
يُعلِمُوا
de (m) - subjunktiv
yu3limuu
يُعلِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3limna
يُعلِمنَ
de (f) - nutid
'a3lamna
أَعلَمنَ
de (f) - dåtid
yu3limna
يُعلِمنَ
de (f) - subjunktiv
yu3limna
يُعلِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3limaani
تُعلِمَانِ
ni två - nutid
'a3lamtumaa
أَعلَمتُمَا
ni två - dåtid
tu3limaa
تُعلِمَا
ni två - subjunktiv
tu3limaa
تُعلِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3limaani
يُعلِمَانِ
de två (m) - nutid
'a3lamaa
أَعلَمَا
de två (m) - dåtid
yu3limaa
يُعلِمَا
de två (m) - subjunktiv
yu3limaa
يُعلِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3limaani
تُعلِمَانِ
de två (f) - nutid
'a3lamataa
أَعلَمَتَا
de två (f) - dåtid
tu3limaa
تُعلِمَا
de två (f) - subjunktiv
tu3limaa
تُعلِمَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.