Böjningsformer av verbet 'att steka'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqliw
أَقلِو
jag - nutid
qalawtu
قَلَوتُ
jag - dåtid
'aqlia
أَقلَِ
jag - subjunktiv
'aqli
أَقلِ
jag - jussiv
du (m)
taqliw
تَقلِو
du (m) - nutid
qalawta
قَلَوتَ
du (m) - dåtid
taqlia
تَقلَِ
du (m) - subjunktiv
taqli
تَقلِ
du (m) - jussiv
du (f)
taqliina
تَقلِينَ
du (f) - nutid
qalawti
قَلَوتِ
du (f) - dåtid
taqlii
تَقلِي
du (f) - subjunktiv
taqlii
تَقلِي
du (f) - jussiv
han
yaqliw
يَقلِو
han - nutid
qalaa
قَلَا
han - dåtid
yaqlia
يَقلَِ
han - subjunktiv
yaqli
يَقلِ
han - jussiv
hon
taqliw
تَقلِو
hon - nutid
qalat
قَلَت
hon - dåtid
taqlia
تَقلَِ
hon - subjunktiv
taqli
تَقلِ
hon - jussiv
vi
naqliw
نَقلِو
vi - nutid
qalawnaa
قَلَونَا
vi - dåtid
naqlia
نَقلَِ
vi - subjunktiv
naqli
نَقلِ
vi - jussiv
ni (m)
taqluuna
تَقلُونَ
ni (m) - nutid
qalawtum
قَلَوتُم
ni (m) - dåtid
taqluu
تَقلُوا
ni (m) - subjunktiv
taqluu
تَقلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqluuna
تَقلُونَ
ni (f) - nutid
qalawtunna
قَلَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqluuna
تَقلُونَ
ni (f) - subjunktiv
taqluuna
تَقلُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqluuna
يَقلُونَ
de (m) - nutid
qalauu
قَلَُوا
de (m) - dåtid
yaqluu
يَقلُوا
de (m) - subjunktiv
yaqluu
يَقلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqluuna
يَقلُونَ
de (f) - nutid
qalawna
قَلَونَ
de (f) - dåtid
yaqluuna
يَقلُونَ
de (f) - subjunktiv
yaqluuna
يَقلُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taqliwaani
تَقلِوَانِ
ni två - nutid
qalawtumaa
قَلَوتُمَا
ni två - dåtid
taqliaa
تَقلَِا
ni två - subjunktiv
taqliaa
تَقلَِا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqliwaani
يَقلِوَانِ
de två (m) - nutid
qalawaa
قَلَوَا
de två (m) - dåtid
yaqliaa
يَقلَِا
de två (m) - subjunktiv
yaqliaa
يَقلَِا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqliwaani
تَقلِوَانِ
de två (f) - nutid
qalawataa
قَلَوَتَا
de två (f) - dåtid
taqliaa
تَقلَِا
de två (f) - subjunktiv
taqliaa
تَقلَِا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'uqlu
أُقلُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uqlii
أُقلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uqluwaa
أُقلُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uqluu
أُقلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uqluuna
أُقلُونَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.