Böjningsformer av verbet 'att förarga, reta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uskhiTu
أُسخِطُ
jag - nutid
'askhaTtu
أَسخَطتُ
jag - dåtid
'uskhiT
أُسخِط
jag - subjunktiv
'uskhiT
أُسخِط
jag - jussiv
du (m)
tuskhiTu
تُسخِطُ
du (m) - nutid
'askhaTta
أَسخَطتَ
du (m) - dåtid
tuskhiT
تُسخِط
du (m) - subjunktiv
tuskhiT
تُسخِط
du (m) - jussiv
du (f)
tuskhiTiina
تُسخِطِينَ
du (f) - nutid
'askhaTti
أَسخَطتِ
du (f) - dåtid
tuskhiTii
تُسخِطِي
du (f) - subjunktiv
tuskhiTii
تُسخِطِي
du (f) - jussiv
han
yuskhiTu
يُسخِطُ
han - nutid
'askhaTa
أَسخَطَ
han - dåtid
yuskhiT
يُسخِط
han - subjunktiv
yuskhiT
يُسخِط
han - jussiv
hon
tuskhiTu
تُسخِطُ
hon - nutid
'askhaTat
أَسخَطَت
hon - dåtid
tuskhiT
تُسخِط
hon - subjunktiv
tuskhiT
تُسخِط
hon - jussiv
vi
nuskhiTu
نُسخِطُ
vi - nutid
'askhaTnaa
أَسخَطنَا
vi - dåtid
nuskhiT
نُسخِط
vi - subjunktiv
nuskhiT
نُسخِط
vi - jussiv
ni (m)
tuskhiTuuna
تُسخِطُونَ
ni (m) - nutid
'askhaTtum
أَسخَطتُم
ni (m) - dåtid
tuskhiTuu
تُسخِطُوا
ni (m) - subjunktiv
tuskhiTuu
تُسخِطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuskhiTna
تُسخِطنَ
ni (f) - nutid
'askhaTtunna
أَسخَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuskhiTna
تُسخِطنَ
ni (f) - subjunktiv
tuskhiTna
تُسخِطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuskhiTuuna
يُسخِطُونَ
de (m) - nutid
'askhaTuu
أَسخَطُوا
de (m) - dåtid
yuskhiTuu
يُسخِطُوا
de (m) - subjunktiv
yuskhiTuu
يُسخِطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuskhiTna
يُسخِطنَ
de (f) - nutid
'askhaTna
أَسخَطنَ
de (f) - dåtid
yuskhiTna
يُسخِطنَ
de (f) - subjunktiv
yuskhiTna
يُسخِطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuskhiTaani
تُسخِطَانِ
ni två - nutid
'askhaTtumaa
أَسخَطتُمَا
ni två - dåtid
tuskhiTaa
تُسخِطَا
ni två - subjunktiv
tuskhiTaa
تُسخِطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuskhiTaani
يُسخِطَانِ
de två (m) - nutid
'askhaTaa
أَسخَطَا
de två (m) - dåtid
yuskhiTaa
يُسخِطَا
de två (m) - subjunktiv
yuskhiTaa
يُسخِطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuskhiTaani
تُسخِطَانِ
de två (f) - nutid
'askhaTataa
أَسخَطَتَا
de två (f) - dåtid
tuskhiTaa
تُسخِطَا
de två (f) - subjunktiv
tuskhiTaa
تُسخِطَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.