Böjningsformer av verbet 'att exponera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3arriDu
أُعَرِّضُ
jag - nutid
3arraDtu
عَرَّضتُ
jag - dåtid
'u3arriD
أُعَرِّض
jag - subjunktiv
'u3arriD
أُعَرِّض
jag - jussiv
du (m)
tu3arriDu
تُعَرِّضُ
du (m) - nutid
3arraDta
عَرَّضتَ
du (m) - dåtid
tu3arriD
تُعَرِّض
du (m) - subjunktiv
tu3arriD
تُعَرِّض
du (m) - jussiv
du (f)
tu3arriDiina
تُعَرِّضِينَ
du (f) - nutid
3arraDti
عَرَّضتِ
du (f) - dåtid
tu3arriDii
تُعَرِّضِي
du (f) - subjunktiv
tu3arriDii
تُعَرِّضِي
du (f) - jussiv
han
yu3arriDu
يُعَرِّضُ
han - nutid
3arraDa
عَرَّضَ
han - dåtid
yu3arriD
يُعَرِّض
han - subjunktiv
yu3arriD
يُعَرِّض
han - jussiv
hon
tu3arriDu
تُعَرِّضُ
hon - nutid
3arraDat
عَرَّضَت
hon - dåtid
tu3arriD
تُعَرِّض
hon - subjunktiv
tu3arriD
تُعَرِّض
hon - jussiv
vi
nu3arriDu
نُعَرِّضُ
vi - nutid
3arraDnaa
عَرَّضنَا
vi - dåtid
nu3arriD
نُعَرِّض
vi - subjunktiv
nu3arriD
نُعَرِّض
vi - jussiv
ni (m)
tu3arriDuuna
تُعَرِّضُونَ
ni (m) - nutid
3arraDtum
عَرَّضتُم
ni (m) - dåtid
tu3arriDuu
تُعَرِّضُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3arriDuu
تُعَرِّضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3arriDna
تُعَرِّضنَ
ni (f) - nutid
3arraDtunna
عَرَّضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3arriDna
تُعَرِّضنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3arriDna
تُعَرِّضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3arriDuuna
يُعَرِّضُونَ
de (m) - nutid
3arraDuu
عَرَّضُوا
de (m) - dåtid
yu3arriDuu
يُعَرِّضُوا
de (m) - subjunktiv
yu3arriDuu
يُعَرِّضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3arriDna
يُعَرِّضنَ
de (f) - nutid
3arraDna
عَرَّضنَ
de (f) - dåtid
yu3arriDna
يُعَرِّضنَ
de (f) - subjunktiv
yu3arriDna
يُعَرِّضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3arriDaani
تُعَرِّضَانِ
ni två - nutid
3arraDtumaa
عَرَّضتُمَا
ni två - dåtid
tu3arriDaa
تُعَرِّضَا
ni två - subjunktiv
tu3arriDaa
تُعَرِّضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3arriDaani
يُعَرِّضَانِ
de två (m) - nutid
3arraDaa
عَرَّضَا
de två (m) - dåtid
yu3arriDaa
يُعَرِّضَا
de två (m) - subjunktiv
yu3arriDaa
يُعَرِّضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3arriDaani
تُعَرِّضَانِ
de två (f) - nutid
3arraDataa
عَرَّضَتَا
de två (f) - dåtid
tu3arriDaa
تُعَرِّضَا
de två (f) - subjunktiv
tu3arriDaa
تُعَرِّضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.