Böjningsformer av verbet 'att irritera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDaayiqu
أُضَايِقُ
jag - nutid
Daayaqtu
ضَايَقتُ
jag - dåtid
'uDaayiq
أُضَايِق
jag - subjunktiv
'uDaayiq
أُضَايِق
jag - jussiv
du (m)
tuDaayiqu
تُضَايِقُ
du (m) - nutid
Daayaqta
ضَايَقتَ
du (m) - dåtid
tuDaayiq
تُضَايِق
du (m) - subjunktiv
tuDaayiq
تُضَايِق
du (m) - jussiv
du (f)
tuDaayiqiina
تُضَايِقِينَ
du (f) - nutid
Daayaqti
ضَايَقتِ
du (f) - dåtid
tuDaayiqii
تُضَايِقِي
du (f) - subjunktiv
tuDaayiqii
تُضَايِقِي
du (f) - jussiv
han
yuDaayiqu
يُضَايِقُ
han - nutid
Daayaqa
ضَايَقَ
han - dåtid
yuDaayiq
يُضَايِق
han - subjunktiv
yuDaayiq
يُضَايِق
han - jussiv
hon
tuDaayiqu
تُضَايِقُ
hon - nutid
Daayaqat
ضَايَقَت
hon - dåtid
tuDaayiq
تُضَايِق
hon - subjunktiv
tuDaayiq
تُضَايِق
hon - jussiv
vi
nuDaayiqu
نُضَايِقُ
vi - nutid
Daayaqnaa
ضَايَقنَا
vi - dåtid
nuDaayiq
نُضَايِق
vi - subjunktiv
nuDaayiq
نُضَايِق
vi - jussiv
ni (m)
tuDaayiquuna
تُضَايِقُونَ
ni (m) - nutid
Daayaqtum
ضَايَقتُم
ni (m) - dåtid
tuDaayiquu
تُضَايِقُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDaayiquu
تُضَايِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDaayiqna
تُضَايِقنَ
ni (f) - nutid
Daayaqtunna
ضَايَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDaayiqna
تُضَايِقنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDaayiqna
تُضَايِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDaayiquuna
يُضَايِقُونَ
de (m) - nutid
Daayaquu
ضَايَقُوا
de (m) - dåtid
yuDaayiquu
يُضَايِقُوا
de (m) - subjunktiv
yuDaayiquu
يُضَايِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDaayiqna
يُضَايِقنَ
de (f) - nutid
Daayaqna
ضَايَقنَ
de (f) - dåtid
yuDaayiqna
يُضَايِقنَ
de (f) - subjunktiv
yuDaayiqna
يُضَايِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDaayiqaani
تُضَايِقَانِ
ni två - nutid
Daayaqtumaa
ضَايَقتُمَا
ni två - dåtid
tuDaayiqaa
تُضَايِقَا
ni två - subjunktiv
tuDaayiqaa
تُضَايِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDaayiqaani
يُضَايِقَانِ
de två (m) - nutid
Daayaqaa
ضَايَقَا
de två (m) - dåtid
yuDaayiqaa
يُضَايِقَا
de två (m) - subjunktiv
yuDaayiqaa
يُضَايِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDaayiqaani
تُضَايِقَانِ
de två (f) - nutid
Daayaqataa
ضَايَقَتَا
de två (f) - dåtid
tuDaayiqaa
تُضَايِقَا
de två (f) - subjunktiv
tuDaayiqaa
تُضَايِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.