Böjningsformer av verbet 'att anspela, antyda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulammiHu
أُلَمِّحُ
jag - nutid
lammaHtu
لَمَّحتُ
jag - dåtid
'ulammiH
أُلَمِّح
jag - subjunktiv
'ulammiH
أُلَمِّح
jag - jussiv
du (m)
tulammiHu
تُلَمِّحُ
du (m) - nutid
lammaHta
لَمَّحتَ
du (m) - dåtid
tulammiH
تُلَمِّح
du (m) - subjunktiv
tulammiH
تُلَمِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tulammiHiina
تُلَمِّحِينَ
du (f) - nutid
lammaHti
لَمَّحتِ
du (f) - dåtid
tulammiHii
تُلَمِّحِي
du (f) - subjunktiv
tulammiHii
تُلَمِّحِي
du (f) - jussiv
han
yulammiHu
يُلَمِّحُ
han - nutid
lammaHa
لَمَّحَ
han - dåtid
yulammiH
يُلَمِّح
han - subjunktiv
yulammiH
يُلَمِّح
han - jussiv
hon
tulammiHu
تُلَمِّحُ
hon - nutid
lammaHat
لَمَّحَت
hon - dåtid
tulammiH
تُلَمِّح
hon - subjunktiv
tulammiH
تُلَمِّح
hon - jussiv
vi
nulammiHu
نُلَمِّحُ
vi - nutid
lammaHnaa
لَمَّحنَا
vi - dåtid
nulammiH
نُلَمِّح
vi - subjunktiv
nulammiH
نُلَمِّح
vi - jussiv
ni (m)
tulammiHuuna
تُلَمِّحُونَ
ni (m) - nutid
lammaHtum
لَمَّحتُم
ni (m) - dåtid
tulammiHuu
تُلَمِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tulammiHuu
تُلَمِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulammiHna
تُلَمِّحنَ
ni (f) - nutid
lammaHtunna
لَمَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulammiHna
تُلَمِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tulammiHna
تُلَمِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulammiHuuna
يُلَمِّحُونَ
de (m) - nutid
lammaHuu
لَمَّحُوا
de (m) - dåtid
yulammiHuu
يُلَمِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yulammiHuu
يُلَمِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulammiHna
يُلَمِّحنَ
de (f) - nutid
lammaHna
لَمَّحنَ
de (f) - dåtid
yulammiHna
يُلَمِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yulammiHna
يُلَمِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulammiHaani
تُلَمِّحَانِ
ni två - nutid
lammaHtumaa
لَمَّحتُمَا
ni två - dåtid
tulammiHaa
تُلَمِّحَا
ni två - subjunktiv
tulammiHaa
تُلَمِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulammiHaani
يُلَمِّحَانِ
de två (m) - nutid
lammaHaa
لَمَّحَا
de två (m) - dåtid
yulammiHaa
يُلَمِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yulammiHaa
يُلَمِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulammiHaani
تُلَمِّحَانِ
de två (f) - nutid
lammaHataa
لَمَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tulammiHaa
تُلَمِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tulammiHaa
تُلَمِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.