Böjningsformer av verbet 'att krossa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaTTimu
أُحَطِّمُ
jag - nutid
HaTTamtu
حَطَّمتُ
jag - dåtid
'uHaTTim
أُحَطِّم
jag - subjunktiv
'uHaTTim
أُحَطِّم
jag - jussiv
du (m)
tuHaTTimu
تُحَطِّمُ
du (m) - nutid
HaTTamta
حَطَّمتَ
du (m) - dåtid
tuHaTTim
تُحَطِّم
du (m) - subjunktiv
tuHaTTim
تُحَطِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaTTimiina
تُحَطِّمِينَ
du (f) - nutid
HaTTamti
حَطَّمتِ
du (f) - dåtid
tuHaTTimii
تُحَطِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuHaTTimii
تُحَطِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuHaTTimu
يُحَطِّمُ
han - nutid
HaTTama
حَطَّمَ
han - dåtid
yuHaTTim
يُحَطِّم
han - subjunktiv
yuHaTTim
يُحَطِّم
han - jussiv
hon
tuHaTTimu
تُحَطِّمُ
hon - nutid
HaTTamat
حَطَّمَت
hon - dåtid
tuHaTTim
تُحَطِّم
hon - subjunktiv
tuHaTTim
تُحَطِّم
hon - jussiv
vi
nuHaTTimu
نُحَطِّمُ
vi - nutid
HaTTamnaa
حَطَّمنَا
vi - dåtid
nuHaTTim
نُحَطِّم
vi - subjunktiv
nuHaTTim
نُحَطِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuHaTTimuuna
تُحَطِّمُونَ
ni (m) - nutid
HaTTamtum
حَطَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuHaTTimuu
تُحَطِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaTTimuu
تُحَطِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaTTimna
تُحَطِّمنَ
ni (f) - nutid
HaTTamtunna
حَطَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaTTimna
تُحَطِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaTTimna
تُحَطِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaTTimuuna
يُحَطِّمُونَ
de (m) - nutid
HaTTamuu
حَطَّمُوا
de (m) - dåtid
yuHaTTimuu
يُحَطِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaTTimuu
يُحَطِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaTTimna
يُحَطِّمنَ
de (f) - nutid
HaTTamna
حَطَّمنَ
de (f) - dåtid
yuHaTTimna
يُحَطِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaTTimna
يُحَطِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaTTimaani
تُحَطِّمَانِ
ni två - nutid
HaTTamtumaa
حَطَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuHaTTimaa
تُحَطِّمَا
ni två - subjunktiv
tuHaTTimaa
تُحَطِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaTTimaani
يُحَطِّمَانِ
de två (m) - nutid
HaTTamaa
حَطَّمَا
de två (m) - dåtid
yuHaTTimaa
يُحَطِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaTTimaa
يُحَطِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaTTimaani
تُحَطِّمَانِ
de två (f) - nutid
HaTTamataa
حَطَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaTTimaa
تُحَطِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaTTimaa
تُحَطِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.