Böjningsformer av verbet 'att förkunna, pÃ¥visa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubayyinu
أُبَيِّنُ
jag - nutid
bayyantu
بَيَّنتُ
jag - dåtid
'ubayyin
أُبَيِّن
jag - subjunktiv
'ubayyin
أُبَيِّن
jag - jussiv
du (m)
tubayyinu
تُبَيِّنُ
du (m) - nutid
bayyanta
بَيَّنتَ
du (m) - dåtid
tubayyin
تُبَيِّن
du (m) - subjunktiv
tubayyin
تُبَيِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tubayyiniina
تُبَيِّنِينَ
du (f) - nutid
bayyanti
بَيَّنتِ
du (f) - dåtid
tubayyinii
تُبَيِّنِي
du (f) - subjunktiv
tubayyinii
تُبَيِّنِي
du (f) - jussiv
han
yubayyinu
يُبَيِّنُ
han - nutid
bayyana
بَيَّنَ
han - dåtid
yubayyin
يُبَيِّن
han - subjunktiv
yubayyin
يُبَيِّن
han - jussiv
hon
tubayyinu
تُبَيِّنُ
hon - nutid
bayyanat
بَيَّنَت
hon - dåtid
tubayyin
تُبَيِّن
hon - subjunktiv
tubayyin
تُبَيِّن
hon - jussiv
vi
nubayyinu
نُبَيِّنُ
vi - nutid
bayyannaa
بَيَّنَّا
vi - dåtid
nubayyin
نُبَيِّن
vi - subjunktiv
nubayyin
نُبَيِّن
vi - jussiv
ni (m)
tubayyinuuna
تُبَيِّنُونَ
ni (m) - nutid
bayyantum
بَيَّنتُم
ni (m) - dåtid
tubayyinuu
تُبَيِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tubayyinuu
تُبَيِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubayyinna
تُبَيِّنَّ
ni (f) - nutid
bayyantunna
بَيَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubayyinna
تُبَيِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tubayyinna
تُبَيِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubayyinuuna
يُبَيِّنُونَ
de (m) - nutid
bayyanuu
بَيَّنُوا
de (m) - dåtid
yubayyinuu
يُبَيِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yubayyinuu
يُبَيِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubayyinna
يُبَيِّنَّ
de (f) - nutid
bayyanna
بَيَّنَّ
de (f) - dåtid
yubayyinna
يُبَيِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yubayyinna
يُبَيِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tubayyinaani
تُبَيِّنَانِ
ni två - nutid
bayyantumaa
بَيَّنتُمَا
ni två - dåtid
tubayyinaa
تُبَيِّنَا
ni två - subjunktiv
tubayyinaa
تُبَيِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubayyinaani
يُبَيِّنَانِ
de två (m) - nutid
bayyanaa
بَيَّنَا
de två (m) - dåtid
yubayyinaa
يُبَيِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yubayyinaa
يُبَيِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubayyinaani
تُبَيِّنَانِ
de två (f) - nutid
bayyanataa
بَيَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tubayyinaa
تُبَيِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tubayyinaa
تُبَيِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.