Böjningsformer av verbet 'att mista'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDayyi3u
أُضَيِّعُ
jag - nutid
Dayya3tu
ضَيَّعتُ
jag - dåtid
'uDayyi3
أُضَيِّع
jag - subjunktiv
'uDayyi3
أُضَيِّع
jag - jussiv
du (m)
tuDayyi3u
تُضَيِّعُ
du (m) - nutid
Dayya3ta
ضَيَّعتَ
du (m) - dåtid
tuDayyi3
تُضَيِّع
du (m) - subjunktiv
tuDayyi3
تُضَيِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuDayyi3iina
تُضَيِّعِينَ
du (f) - nutid
Dayya3ti
ضَيَّعتِ
du (f) - dåtid
tuDayyi3ii
تُضَيِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuDayyi3ii
تُضَيِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuDayyi3u
يُضَيِّعُ
han - nutid
Dayya3a
ضَيَّعَ
han - dåtid
yuDayyi3
يُضَيِّع
han - subjunktiv
yuDayyi3
يُضَيِّع
han - jussiv
hon
tuDayyi3u
تُضَيِّعُ
hon - nutid
Dayya3at
ضَيَّعَت
hon - dåtid
tuDayyi3
تُضَيِّع
hon - subjunktiv
tuDayyi3
تُضَيِّع
hon - jussiv
vi
nuDayyi3u
نُضَيِّعُ
vi - nutid
Dayya3naa
ضَيَّعنَا
vi - dåtid
nuDayyi3
نُضَيِّع
vi - subjunktiv
nuDayyi3
نُضَيِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuDayyi3uuna
تُضَيِّعُونَ
ni (m) - nutid
Dayya3tum
ضَيَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuDayyi3uu
تُضَيِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDayyi3uu
تُضَيِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDayyi3na
تُضَيِّعنَ
ni (f) - nutid
Dayya3tunna
ضَيَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDayyi3na
تُضَيِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDayyi3na
تُضَيِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDayyi3uuna
يُضَيِّعُونَ
de (m) - nutid
Dayya3uu
ضَيَّعُوا
de (m) - dåtid
yuDayyi3uu
يُضَيِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuDayyi3uu
يُضَيِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDayyi3na
يُضَيِّعنَ
de (f) - nutid
Dayya3na
ضَيَّعنَ
de (f) - dåtid
yuDayyi3na
يُضَيِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuDayyi3na
يُضَيِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDayyi3aani
تُضَيِّعَانِ
ni två - nutid
Dayya3tumaa
ضَيَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuDayyi3aa
تُضَيِّعَا
ni två - subjunktiv
tuDayyi3aa
تُضَيِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDayyi3aani
يُضَيِّعَانِ
de två (m) - nutid
Dayya3aa
ضَيَّعَا
de två (m) - dåtid
yuDayyi3aa
يُضَيِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuDayyi3aa
يُضَيِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDayyi3aani
تُضَيِّعَانِ
de två (f) - nutid
Dayya3ataa
ضَيَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuDayyi3aa
تُضَيِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuDayyi3aa
تُضَيِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.