Böjningsformer av verbet 'att göra ful, ogilla'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqabbiHu
أُقَبِّحُ
jag - nutid
qabbaHtu
قَبَّحتُ
jag - dåtid
'uqabbiH
أُقَبِّح
jag - subjunktiv
'uqabbiH
أُقَبِّح
jag - jussiv
du (m)
tuqabbiHu
تُقَبِّحُ
du (m) - nutid
qabbaHta
قَبَّحتَ
du (m) - dåtid
tuqabbiH
تُقَبِّح
du (m) - subjunktiv
tuqabbiH
تُقَبِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tuqabbiHiina
تُقَبِّحِينَ
du (f) - nutid
qabbaHti
قَبَّحتِ
du (f) - dåtid
tuqabbiHii
تُقَبِّحِي
du (f) - subjunktiv
tuqabbiHii
تُقَبِّحِي
du (f) - jussiv
han
yuqabbiHu
يُقَبِّحُ
han - nutid
qabbaHa
قَبَّحَ
han - dåtid
yuqabbiH
يُقَبِّح
han - subjunktiv
yuqabbiH
يُقَبِّح
han - jussiv
hon
tuqabbiHu
تُقَبِّحُ
hon - nutid
qabbaHat
قَبَّحَت
hon - dåtid
tuqabbiH
تُقَبِّح
hon - subjunktiv
tuqabbiH
تُقَبِّح
hon - jussiv
vi
nuqabbiHu
نُقَبِّحُ
vi - nutid
qabbaHnaa
قَبَّحنَا
vi - dåtid
nuqabbiH
نُقَبِّح
vi - subjunktiv
nuqabbiH
نُقَبِّح
vi - jussiv
ni (m)
tuqabbiHuuna
تُقَبِّحُونَ
ni (m) - nutid
qabbaHtum
قَبَّحتُم
ni (m) - dåtid
tuqabbiHuu
تُقَبِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqabbiHuu
تُقَبِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqabbiHna
تُقَبِّحنَ
ni (f) - nutid
qabbaHtunna
قَبَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqabbiHna
تُقَبِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqabbiHna
تُقَبِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqabbiHuuna
يُقَبِّحُونَ
de (m) - nutid
qabbaHuu
قَبَّحُوا
de (m) - dåtid
yuqabbiHuu
يُقَبِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yuqabbiHuu
يُقَبِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqabbiHna
يُقَبِّحنَ
de (f) - nutid
qabbaHna
قَبَّحنَ
de (f) - dåtid
yuqabbiHna
يُقَبِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yuqabbiHna
يُقَبِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqabbiHaani
تُقَبِّحَانِ
ni två - nutid
qabbaHtumaa
قَبَّحتُمَا
ni två - dåtid
tuqabbiHaa
تُقَبِّحَا
ni två - subjunktiv
tuqabbiHaa
تُقَبِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqabbiHaani
يُقَبِّحَانِ
de två (m) - nutid
qabbaHaa
قَبَّحَا
de två (m) - dåtid
yuqabbiHaa
يُقَبِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yuqabbiHaa
يُقَبِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqabbiHaani
تُقَبِّحَانِ
de två (f) - nutid
qabbaHataa
قَبَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tuqabbiHaa
تُقَبِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tuqabbiHaa
تُقَبِّحَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.