Böjningsformer av verbet 'att få någon att skratta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDHiku
أُضحِكُ
jag - nutid
'aDHaktu
أَضحَكتُ
jag - dåtid
'uDHik
أُضحِك
jag - subjunktiv
'uDHik
أُضحِك
jag - jussiv
du (m)
tuDHiku
تُضحِكُ
du (m) - nutid
'aDHakta
أَضحَكتَ
du (m) - dåtid
tuDHik
تُضحِك
du (m) - subjunktiv
tuDHik
تُضحِك
du (m) - jussiv
du (f)
tuDHikiina
تُضحِكِينَ
du (f) - nutid
'aDHakti
أَضحَكتِ
du (f) - dåtid
tuDHikii
تُضحِكِي
du (f) - subjunktiv
tuDHikii
تُضحِكِي
du (f) - jussiv
han
yuDHiku
يُضحِكُ
han - nutid
'aDHaka
أَضحَكَ
han - dåtid
yuDHik
يُضحِك
han - subjunktiv
yuDHik
يُضحِك
han - jussiv
hon
tuDHiku
تُضحِكُ
hon - nutid
'aDHakat
أَضحَكَت
hon - dåtid
tuDHik
تُضحِك
hon - subjunktiv
tuDHik
تُضحِك
hon - jussiv
vi
nuDHiku
نُضحِكُ
vi - nutid
'aDHaknaa
أَضحَكنَا
vi - dåtid
nuDHik
نُضحِك
vi - subjunktiv
nuDHik
نُضحِك
vi - jussiv
ni (m)
tuDHikuuna
تُضحِكُونَ
ni (m) - nutid
'aDHaktum
أَضحَكتُم
ni (m) - dåtid
tuDHikuu
تُضحِكُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDHikuu
تُضحِكُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDHikna
تُضحِكنَ
ni (f) - nutid
'aDHaktunna
أَضحَكتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDHikna
تُضحِكنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDHikna
تُضحِكنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDHikuuna
يُضحِكُونَ
de (m) - nutid
'aDHakuu
أَضحَكُوا
de (m) - dåtid
yuDHikuu
يُضحِكُوا
de (m) - subjunktiv
yuDHikuu
يُضحِكُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDHikna
يُضحِكنَ
de (f) - nutid
'aDHakna
أَضحَكنَ
de (f) - dåtid
yuDHikna
يُضحِكنَ
de (f) - subjunktiv
yuDHikna
يُضحِكنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDHikaani
تُضحِكَانِ
ni två - nutid
'aDHaktumaa
أَضحَكتُمَا
ni två - dåtid
tuDHikaa
تُضحِكَا
ni två - subjunktiv
tuDHikaa
تُضحِكَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDHikaani
يُضحِكَانِ
de två (m) - nutid
'aDHakaa
أَضحَكَا
de två (m) - dåtid
yuDHikaa
يُضحِكَا
de två (m) - subjunktiv
yuDHikaa
يُضحِكَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDHikaani
تُضحِكَانِ
de två (f) - nutid
'aDHakataa
أَضحَكَتَا
de två (f) - dåtid
tuDHikaa
تُضحِكَا
de två (f) - subjunktiv
tuDHikaa
تُضحِكَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.