Böjningsformer av verbet 'att ogilla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anfiru
أَنفِرُ
jag - nutid
nafartu
نَفَرتُ
jag - dåtid
'anfira
أَنفِرَ
jag - subjunktiv
'anfir
أَنفِر
jag - jussiv
du (m)
tanfiru
تَنفِرُ
du (m) - nutid
nafarta
نَفَرتَ
du (m) - dåtid
tanfira
تَنفِرَ
du (m) - subjunktiv
tanfir
تَنفِر
du (m) - jussiv
du (f)
tanfiriina
تَنفِرِينَ
du (f) - nutid
nafarti
نَفَرتِ
du (f) - dåtid
tanfirii
تَنفِرِي
du (f) - subjunktiv
tanfirii
تَنفِرِي
du (f) - jussiv
han
yanfiru
يَنفِرُ
han - nutid
nafara
نَفَرَ
han - dåtid
yanfira
يَنفِرَ
han - subjunktiv
yanfir
يَنفِر
han - jussiv
hon
tanfiru
تَنفِرُ
hon - nutid
nafarat
نَفَرَت
hon - dåtid
tanfira
تَنفِرَ
hon - subjunktiv
tanfir
تَنفِر
hon - jussiv
vi
nanfiru
نَنفِرُ
vi - nutid
nafarnaa
نَفَرنَا
vi - dåtid
nanfira
نَنفِرَ
vi - subjunktiv
nanfir
نَنفِر
vi - jussiv
ni (m)
tanfiruuna
تَنفِرُونَ
ni (m) - nutid
nafartum
نَفَرتُم
ni (m) - dåtid
tanfiruu
تَنفِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tanfiruu
تَنفِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanfirna
تَنفِرنَ
ni (f) - nutid
nafartunna
نَفَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanfirna
تَنفِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tanfirna
تَنفِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanfiruuna
يَنفِرُونَ
de (m) - nutid
nafaruu
نَفَرُوا
de (m) - dåtid
yanfiruu
يَنفِرُوا
de (m) - subjunktiv
yanfiruu
يَنفِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanfirna
يَنفِرنَ
de (f) - nutid
nafarna
نَفَرنَ
de (f) - dåtid
yanfirna
يَنفِرنَ
de (f) - subjunktiv
yanfirna
يَنفِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanfiraani
تَنفِرَانِ
ni två - nutid
nafartumaa
نَفَرتُمَا
ni två - dåtid
tanfiraa
تَنفِرَا
ni två - subjunktiv
tanfiraa
تَنفِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanfiraani
يَنفِرَانِ
de två (m) - nutid
nafaraa
نَفَرَا
de två (m) - dåtid
yanfiraa
يَنفِرَا
de två (m) - subjunktiv
yanfiraa
يَنفِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanfiraani
تَنفِرَانِ
de två (f) - nutid
nafarataa
نَفَرَتَا
de två (f) - dåtid
tanfiraa
تَنفِرَا
de två (f) - subjunktiv
tanfiraa
تَنفِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'infir
إِنفِر
du (m) - imperativ
du (f)
'infirii
إِنفِرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'infiraa
إِنفِرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'infiruu
إِنفِرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'infirna
إِنفِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.