Böjningsformer av verbet 'att hälla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSubbu
أَصُبُّ
jag - nutid
Sababtu
صَبَبتُ
jag - dåtid
'aSubba
أَصُبَّ
jag - subjunktiv
'aSubba
أَصُبَّ
jag - jussiv
du (m)
taSubbu
تَصُبُّ
du (m) - nutid
Sababta
صَبَبتَ
du (m) - dåtid
taSubba
تَصُبَّ
du (m) - subjunktiv
taSubba
تَصُبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taSubbiina
تَصُبِّينَ
du (f) - nutid
Sababti
صَبَبتِ
du (f) - dåtid
taSubbii
تَصُبِّي
du (f) - subjunktiv
taSubbii
تَصُبِّي
du (f) - jussiv
han
yaSubbu
يَصُبُّ
han - nutid
Sabba
صَبَّ
han - dåtid
yaSubba
يَصُبَّ
han - subjunktiv
yaSubba
يَصُبَّ
han - jussiv
hon
taSubbu
تَصُبُّ
hon - nutid
Sabbat
صَبَّت
hon - dåtid
taSubba
تَصُبَّ
hon - subjunktiv
taSubba
تَصُبَّ
hon - jussiv
vi
naSubbu
نَصُبُّ
vi - nutid
Sababnaa
صَبَبنَا
vi - dåtid
naSubba
نَصُبَّ
vi - subjunktiv
naSubba
نَصُبَّ
vi - jussiv
ni (m)
taSubbuuna
تَصُبُّونَ
ni (m) - nutid
Sababtum
صَبَبتُم
ni (m) - dåtid
taSubbuu
تَصُبُّوا
ni (m) - subjunktiv
taSubbuu
تَصُبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSbubna
تَصبُبنَ
ni (f) - nutid
Sababtunna
صَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSbubna
تَصبُبنَ
ni (f) - subjunktiv
taSbubna
تَصبُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSubbuuna
يَصُبُّونَ
de (m) - nutid
Sabbuu
صَبُّوا
de (m) - dåtid
yaSubbuu
يَصُبُّوا
de (m) - subjunktiv
yaSubbuu
يَصُبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSbubna
يَصبُبنَ
de (f) - nutid
Sababna
صَبَبنَ
de (f) - dåtid
yaSbubna
يَصبُبنَ
de (f) - subjunktiv
yaSbubna
يَصبُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSubbaani
تَصُبَّانِ
ni två - nutid
Sababtumaa
صَبَبتُمَا
ni två - dåtid
taSubbaa
تَصُبَّا
ni två - subjunktiv
taSubbaa
تَصُبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSubbaani
يَصُبَّانِ
de två (m) - nutid
Sababaa
صَبَبَا
de två (m) - dåtid
yaSubbaa
يَصُبَّا
de två (m) - subjunktiv
yaSubbaa
يَصُبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSubbaani
تَصُبَّانِ
de två (f) - nutid
Sababataa
صَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
taSubbaa
تَصُبَّا
de två (f) - subjunktiv
taSubbaa
تَصُبَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Subba
صُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
Subbii
صُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
Subbaa
صُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Subbuu
صُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSbubna
أُصبُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.