Böjningsformer av verbet 'att informera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukhbiru
أُخبِرُ
jag - nutid
'akhbartu
أَخبَرتُ
jag - dåtid
'ukhbir
أُخبِر
jag - subjunktiv
'ukhbir
أُخبِر
jag - jussiv
du (m)
tukhbiru
تُخبِرُ
du (m) - nutid
'akhbarta
أَخبَرتَ
du (m) - dåtid
tukhbir
تُخبِر
du (m) - subjunktiv
tukhbir
تُخبِر
du (m) - jussiv
du (f)
tukhbiriina
تُخبِرِينَ
du (f) - nutid
'akhbarti
أَخبَرتِ
du (f) - dåtid
tukhbirii
تُخبِرِي
du (f) - subjunktiv
tukhbirii
تُخبِرِي
du (f) - jussiv
han
yukhbiru
يُخبِرُ
han - nutid
'akhbara
أَخبَرَ
han - dåtid
yukhbir
يُخبِر
han - subjunktiv
yukhbir
يُخبِر
han - jussiv
hon
tukhbiru
تُخبِرُ
hon - nutid
'akhbarat
أَخبَرَت
hon - dåtid
tukhbir
تُخبِر
hon - subjunktiv
tukhbir
تُخبِر
hon - jussiv
vi
nukhbiru
نُخبِرُ
vi - nutid
'akhbarnaa
أَخبَرنَا
vi - dåtid
nukhbir
نُخبِر
vi - subjunktiv
nukhbir
نُخبِر
vi - jussiv
ni (m)
tukhbiruuna
تُخبِرُونَ
ni (m) - nutid
'akhbartum
أَخبَرتُم
ni (m) - dåtid
tukhbiruu
تُخبِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tukhbiruu
تُخبِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukhbirna
تُخبِرنَ
ni (f) - nutid
'akhbartunna
أَخبَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukhbirna
تُخبِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tukhbirna
تُخبِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukhbiruuna
يُخبِرُونَ
de (m) - nutid
'akhbaruu
أَخبَرُوا
de (m) - dåtid
yukhbiruu
يُخبِرُوا
de (m) - subjunktiv
yukhbiruu
يُخبِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukhbirna
يُخبِرنَ
de (f) - nutid
'akhbarna
أَخبَرنَ
de (f) - dåtid
yukhbirna
يُخبِرنَ
de (f) - subjunktiv
yukhbirna
يُخبِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukhbiraani
تُخبِرَانِ
ni två - nutid
'akhbartumaa
أَخبَرتُمَا
ni två - dåtid
tukhbiraa
تُخبِرَا
ni två - subjunktiv
tukhbiraa
تُخبِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukhbiraani
يُخبِرَانِ
de två (m) - nutid
'akhbaraa
أَخبَرَا
de två (m) - dåtid
yukhbiraa
يُخبِرَا
de två (m) - subjunktiv
yukhbiraa
يُخبِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukhbiraani
تُخبِرَانِ
de två (f) - nutid
'akhbarataa
أَخبَرَتَا
de två (f) - dåtid
tukhbiraa
تُخبِرَا
de två (f) - subjunktiv
tukhbiraa
تُخبِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.