Böjningsformer av verbet 'att leka, spela'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'al3abu
أَلعَبُ
jag - nutid
la3ibtu
لَعِبتُ
jag - dåtid
'al3aba
أَلعَبَ
jag - subjunktiv
'al3ab
أَلعَب
jag - jussiv
du (m)
tal3abu
تَلعَبُ
du (m) - nutid
la3ibta
لَعِبتَ
du (m) - dåtid
tal3aba
تَلعَبَ
du (m) - subjunktiv
tal3ab
تَلعَب
du (m) - jussiv
du (f)
tal3abiina
تَلعَبِينَ
du (f) - nutid
la3ibti
لَعِبتِ
du (f) - dåtid
tal3abii
تَلعَبِي
du (f) - subjunktiv
tal3abii
تَلعَبِي
du (f) - jussiv
han
yal3abu
يَلعَبُ
han - nutid
la3iba
لَعِبَ
han - dåtid
yal3aba
يَلعَبَ
han - subjunktiv
yal3ab
يَلعَب
han - jussiv
hon
tal3abu
تَلعَبُ
hon - nutid
la3ibat
لَعِبَت
hon - dåtid
tal3aba
تَلعَبَ
hon - subjunktiv
tal3ab
تَلعَب
hon - jussiv
vi
nal3abu
نَلعَبُ
vi - nutid
la3ibnaa
لَعِبنَا
vi - dåtid
nal3aba
نَلعَبَ
vi - subjunktiv
nal3ab
نَلعَب
vi - jussiv
ni (m)
tal3abuuna
تَلعَبُونَ
ni (m) - nutid
la3ibtum
لَعِبتُم
ni (m) - dåtid
tal3abuu
تَلعَبُوا
ni (m) - subjunktiv
tal3abuu
تَلعَبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tal3abna
تَلعَبنَ
ni (f) - nutid
la3ibtunna
لَعِبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tal3abna
تَلعَبنَ
ni (f) - subjunktiv
tal3abna
تَلعَبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yal3abuuna
يَلعَبُونَ
de (m) - nutid
la3ibuu
لَعِبُوا
de (m) - dåtid
yal3abuu
يَلعَبُوا
de (m) - subjunktiv
yal3abuu
يَلعَبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yal3abna
يَلعَبنَ
de (f) - nutid
la3ibna
لَعِبنَ
de (f) - dåtid
yal3abna
يَلعَبنَ
de (f) - subjunktiv
yal3abna
يَلعَبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tal3abaani
تَلعَبَانِ
ni två - nutid
la3ibtumaa
لَعِبتُمَا
ni två - dåtid
tal3abaa
تَلعَبَا
ni två - subjunktiv
tal3abaa
تَلعَبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yal3abaani
يَلعَبَانِ
de två (m) - nutid
la3ibaa
لَعِبَا
de två (m) - dåtid
yal3abaa
يَلعَبَا
de två (m) - subjunktiv
yal3abaa
يَلعَبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tal3abaani
تَلعَبَانِ
de två (f) - nutid
la3ibataa
لَعِبَتَا
de två (f) - dåtid
tal3abaa
تَلعَبَا
de två (f) - subjunktiv
tal3abaa
تَلعَبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'il3ab
إِلعَب
du (m) - imperativ
du (f)
'il3abii
إِلعَبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'il3abaa
إِلعَبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'il3abuu
إِلعَبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'il3abna
إِلعَبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.