Böjningsformer av verbet 'att överflöda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afiru
أَفِرُ
jag - nutid
wafartu
وَفَرتُ
jag - dåtid
'afira
أَفِرَ
jag - subjunktiv
'afir
أَفِر
jag - jussiv
du (m)
tafiru
تَفِرُ
du (m) - nutid
wafarta
وَفَرتَ
du (m) - dåtid
tafira
تَفِرَ
du (m) - subjunktiv
tafir
تَفِر
du (m) - jussiv
du (f)
tafiriina
تَفِرِينَ
du (f) - nutid
wafarti
وَفَرتِ
du (f) - dåtid
tafirii
تَفِرِي
du (f) - subjunktiv
tafirii
تَفِرِي
du (f) - jussiv
han
yafiru
يَفِرُ
han - nutid
wafara
وَفَرَ
han - dåtid
yafira
يَفِرَ
han - subjunktiv
yafir
يَفِر
han - jussiv
hon
tafiru
تَفِرُ
hon - nutid
wafarat
وَفَرَت
hon - dåtid
tafira
تَفِرَ
hon - subjunktiv
tafir
تَفِر
hon - jussiv
vi
nafiru
نَفِرُ
vi - nutid
wafarnaa
وَفَرنَا
vi - dåtid
nafira
نَفِرَ
vi - subjunktiv
nafir
نَفِر
vi - jussiv
ni (m)
tafiruuna
تَفِرُونَ
ni (m) - nutid
wafartum
وَفَرتُم
ni (m) - dåtid
tafiruu
تَفِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tafiruu
تَفِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafirna
تَفِرنَ
ni (f) - nutid
wafartunna
وَفَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafirna
تَفِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tafirna
تَفِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafiruuna
يَفِرُونَ
de (m) - nutid
wafaruu
وَفَرُوا
de (m) - dåtid
yafiruu
يَفِرُوا
de (m) - subjunktiv
yafiruu
يَفِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafirna
يَفِرنَ
de (f) - nutid
wafarna
وَفَرنَ
de (f) - dåtid
yafirna
يَفِرنَ
de (f) - subjunktiv
yafirna
يَفِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafiraani
تَفِرَانِ
ni två - nutid
wafartumaa
وَفَرتُمَا
ni två - dåtid
tafiraa
تَفِرَا
ni två - subjunktiv
tafiraa
تَفِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafiraani
يَفِرَانِ
de två (m) - nutid
wafaraa
وَفَرَا
de två (m) - dåtid
yafiraa
يَفِرَا
de två (m) - subjunktiv
yafiraa
يَفِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafiraani
تَفِرَانِ
de två (f) - nutid
wafarataa
وَفَرَتَا
de två (f) - dåtid
tafiraa
تَفِرَا
de två (f) - subjunktiv
tafiraa
تَفِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
fir
فِر
du (m) - imperativ
du (f)
firii
فِرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
firaa
فِرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
firuu
فِرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
firna
فِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.