Böjningsformer av verbet 'att lova'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3idu
أَعِدُ
jag - nutid
wa3adtu
وَعَدتُ
jag - dåtid
'a3ida
أَعِدَ
jag - subjunktiv
'a3id
أَعِد
jag - jussiv
du (m)
ta3idu
تَعِدُ
du (m) - nutid
wa3adta
وَعَدتَ
du (m) - dåtid
ta3ida
تَعِدَ
du (m) - subjunktiv
ta3id
تَعِد
du (m) - jussiv
du (f)
ta3idiina
تَعِدِينَ
du (f) - nutid
wa3adti
وَعَدتِ
du (f) - dåtid
ta3idii
تَعِدِي
du (f) - subjunktiv
ta3idii
تَعِدِي
du (f) - jussiv
han
ya3idu
يَعِدُ
han - nutid
wa3ada
وَعَدَ
han - dåtid
ya3ida
يَعِدَ
han - subjunktiv
ya3id
يَعِد
han - jussiv
hon
ta3idu
تَعِدُ
hon - nutid
wa3adat
وَعَدَت
hon - dåtid
ta3ida
تَعِدَ
hon - subjunktiv
ta3id
تَعِد
hon - jussiv
vi
na3idu
نَعِدُ
vi - nutid
wa3adnaa
وَعَدنَا
vi - dåtid
na3ida
نَعِدَ
vi - subjunktiv
na3id
نَعِد
vi - jussiv
ni (m)
ta3iduuna
تَعِدُونَ
ni (m) - nutid
wa3adtum
وَعَدتُم
ni (m) - dåtid
ta3iduu
تَعِدُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3iduu
تَعِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3idna
تَعِدنَ
ni (f) - nutid
wa3adtunna
وَعَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3idna
تَعِدنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3idna
تَعِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3iduuna
يَعِدُونَ
de (m) - nutid
wa3aduu
وَعَدُوا
de (m) - dåtid
ya3iduu
يَعِدُوا
de (m) - subjunktiv
ya3iduu
يَعِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3idna
يَعِدنَ
de (f) - nutid
wa3adna
وَعَدنَ
de (f) - dåtid
ya3idna
يَعِدنَ
de (f) - subjunktiv
ya3idna
يَعِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3idaani
تَعِدَانِ
ni två - nutid
wa3adtumaa
وَعَدتُمَا
ni två - dåtid
ta3idaa
تَعِدَا
ni två - subjunktiv
ta3idaa
تَعِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3idaani
يَعِدَانِ
de två (m) - nutid
wa3adaa
وَعَدَا
de två (m) - dåtid
ya3idaa
يَعِدَا
de två (m) - subjunktiv
ya3idaa
يَعِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3idaani
تَعِدَانِ
de två (f) - nutid
wa3adataa
وَعَدَتَا
de två (f) - dåtid
ta3idaa
تَعِدَا
de två (f) - subjunktiv
ta3idaa
تَعِدَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
3id
عِد
du (m) - imperativ
du (f)
3idii
عِدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
3idaa
عِدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3iduu
عِدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
3idna
عِدنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.