Böjningsformer av verbet 'att imitera, anta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'antaHilu
أَنتَحِلُ
jag - nutid
'intaHaltu
إِنتَحَلتُ
jag - dåtid
'antaHil
أَنتَحِل
jag - subjunktiv
'antaHil
أَنتَحِل
jag - jussiv
du (m)
tantaHilu
تَنتَحِلُ
du (m) - nutid
'intaHalta
إِنتَحَلتَ
du (m) - dåtid
tantaHil
تَنتَحِل
du (m) - subjunktiv
tantaHil
تَنتَحِل
du (m) - jussiv
du (f)
tantaHiliina
تَنتَحِلِينَ
du (f) - nutid
'intaHalti
إِنتَحَلتِ
du (f) - dåtid
tantaHilii
تَنتَحِلِي
du (f) - subjunktiv
tantaHilii
تَنتَحِلِي
du (f) - jussiv
han
yantaHilu
يَنتَحِلُ
han - nutid
'intaHala
إِنتَحَلَ
han - dåtid
yantaHil
يَنتَحِل
han - subjunktiv
yantaHil
يَنتَحِل
han - jussiv
hon
tantaHilu
تَنتَحِلُ
hon - nutid
'intaHalat
إِنتَحَلَت
hon - dåtid
tantaHil
تَنتَحِل
hon - subjunktiv
tantaHil
تَنتَحِل
hon - jussiv
vi
nantaHilu
نَنتَحِلُ
vi - nutid
'intaHalnaa
إِنتَحَلنَا
vi - dåtid
nantaHil
نَنتَحِل
vi - subjunktiv
nantaHil
نَنتَحِل
vi - jussiv
ni (m)
tantaHiluuna
تَنتَحِلُونَ
ni (m) - nutid
'intaHaltum
إِنتَحَلتُم
ni (m) - dåtid
tantaHiluu
تَنتَحِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tantaHiluu
تَنتَحِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tantaHilna
تَنتَحِلنَ
ni (f) - nutid
'intaHaltunna
إِنتَحَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tantaHilna
تَنتَحِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tantaHilna
تَنتَحِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yantaHiluuna
يَنتَحِلُونَ
de (m) - nutid
'intaHaluu
إِنتَحَلُوا
de (m) - dåtid
yantaHiluu
يَنتَحِلُوا
de (m) - subjunktiv
yantaHiluu
يَنتَحِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yantaHilna
يَنتَحِلنَ
de (f) - nutid
'intaHalna
إِنتَحَلنَ
de (f) - dåtid
yantaHilna
يَنتَحِلنَ
de (f) - subjunktiv
yantaHilna
يَنتَحِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tantaHilaani
تَنتَحِلَانِ
ni två - nutid
'intaHaltumaa
إِنتَحَلتُمَا
ni två - dåtid
tantaHilaa
تَنتَحِلَا
ni två - subjunktiv
tantaHilaa
تَنتَحِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yantaHilaani
يَنتَحِلَانِ
de två (m) - nutid
'intaHalaa
إِنتَحَلَا
de två (m) - dåtid
yantaHilaa
يَنتَحِلَا
de två (m) - subjunktiv
yantaHilaa
يَنتَحِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tantaHilaani
تَنتَحِلَانِ
de två (f) - nutid
'intaHalataa
إِنتَحَلَتَا
de två (f) - dåtid
tantaHilaa
تَنتَحِلَا
de två (f) - subjunktiv
tantaHilaa
تَنتَحِلَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.