Böjningsformer av verbet 'att hjälpa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aawinu
أُعَاوِنُ
jag - nutid
3aawantu
عَاوَنتُ
jag - dåtid
'u3aawin
أُعَاوِن
jag - subjunktiv
'u3aawin
أُعَاوِن
jag - jussiv
du (m)
tu3aawinu
تُعَاوِنُ
du (m) - nutid
3aawanta
عَاوَنتَ
du (m) - dåtid
tu3aawin
تُعَاوِن
du (m) - subjunktiv
tu3aawin
تُعَاوِن
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aawiniina
تُعَاوِنِينَ
du (f) - nutid
3aawanti
عَاوَنتِ
du (f) - dåtid
tu3aawinii
تُعَاوِنِي
du (f) - subjunktiv
tu3aawinii
تُعَاوِنِي
du (f) - jussiv
han
yu3aawinu
يُعَاوِنُ
han - nutid
3aawana
عَاوَنَ
han - dåtid
yu3aawin
يُعَاوِن
han - subjunktiv
yu3aawin
يُعَاوِن
han - jussiv
hon
tu3aawinu
تُعَاوِنُ
hon - nutid
3aawanat
عَاوَنَت
hon - dåtid
tu3aawin
تُعَاوِن
hon - subjunktiv
tu3aawin
تُعَاوِن
hon - jussiv
vi
nu3aawinu
نُعَاوِنُ
vi - nutid
3aawannaa
عَاوَنَّا
vi - dåtid
nu3aawin
نُعَاوِن
vi - subjunktiv
nu3aawin
نُعَاوِن
vi - jussiv
ni (m)
tu3aawinuuna
تُعَاوِنُونَ
ni (m) - nutid
3aawantum
عَاوَنتُم
ni (m) - dåtid
tu3aawinuu
تُعَاوِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aawinuu
تُعَاوِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aawinna
تُعَاوِنَّ
ni (f) - nutid
3aawantunna
عَاوَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aawinna
تُعَاوِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tu3aawinna
تُعَاوِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aawinuuna
يُعَاوِنُونَ
de (m) - nutid
3aawanuu
عَاوَنُوا
de (m) - dåtid
yu3aawinuu
يُعَاوِنُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aawinuu
يُعَاوِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aawinna
يُعَاوِنَّ
de (f) - nutid
3aawanna
عَاوَنَّ
de (f) - dåtid
yu3aawinna
يُعَاوِنَّ
de (f) - subjunktiv
yu3aawinna
يُعَاوِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aawinaani
تُعَاوِنَانِ
ni två - nutid
3aawantumaa
عَاوَنتُمَا
ni två - dåtid
tu3aawinaa
تُعَاوِنَا
ni två - subjunktiv
tu3aawinaa
تُعَاوِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aawinaani
يُعَاوِنَانِ
de två (m) - nutid
3aawanaa
عَاوَنَا
de två (m) - dåtid
yu3aawinaa
يُعَاوِنَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aawinaa
يُعَاوِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aawinaani
تُعَاوِنَانِ
de två (f) - nutid
3aawanataa
عَاوَنَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aawinaa
تُعَاوِنَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aawinaa
تُعَاوِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.