Böjningsformer av verbet 'att framföra, uttrycka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3abbiru
أُعَبِّرُ
jag - nutid
3abbartu
عَبَّرتُ
jag - dåtid
'u3abbir
أُعَبِّر
jag - subjunktiv
'u3abbir
أُعَبِّر
jag - jussiv
du (m)
tu3abbiru
تُعَبِّرُ
du (m) - nutid
3abbarta
عَبَّرتَ
du (m) - dåtid
tu3abbir
تُعَبِّر
du (m) - subjunktiv
tu3abbir
تُعَبِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tu3abbiriina
تُعَبِّرِينَ
du (f) - nutid
3abbarti
عَبَّرتِ
du (f) - dåtid
tu3abbirii
تُعَبِّرِي
du (f) - subjunktiv
tu3abbirii
تُعَبِّرِي
du (f) - jussiv
han
yu3abbiru
يُعَبِّرُ
han - nutid
3abbara
عَبَّرَ
han - dåtid
yu3abbir
يُعَبِّر
han - subjunktiv
yu3abbir
يُعَبِّر
han - jussiv
hon
tu3abbiru
تُعَبِّرُ
hon - nutid
3abbarat
عَبَّرَت
hon - dåtid
tu3abbir
تُعَبِّر
hon - subjunktiv
tu3abbir
تُعَبِّر
hon - jussiv
vi
nu3abbiru
نُعَبِّرُ
vi - nutid
3abbarnaa
عَبَّرنَا
vi - dåtid
nu3abbir
نُعَبِّر
vi - subjunktiv
nu3abbir
نُعَبِّر
vi - jussiv
ni (m)
tu3abbiruuna
تُعَبِّرُونَ
ni (m) - nutid
3abbartum
عَبَّرتُم
ni (m) - dåtid
tu3abbiruu
تُعَبِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3abbiruu
تُعَبِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3abbirna
تُعَبِّرنَ
ni (f) - nutid
3abbartunna
عَبَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3abbirna
تُعَبِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3abbirna
تُعَبِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3abbiruuna
يُعَبِّرُونَ
de (m) - nutid
3abbaruu
عَبَّرُوا
de (m) - dåtid
yu3abbiruu
يُعَبِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yu3abbiruu
يُعَبِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3abbirna
يُعَبِّرنَ
de (f) - nutid
3abbarna
عَبَّرنَ
de (f) - dåtid
yu3abbirna
يُعَبِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yu3abbirna
يُعَبِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3abbiraani
تُعَبِّرَانِ
ni två - nutid
3abbartumaa
عَبَّرتُمَا
ni två - dåtid
tu3abbiraa
تُعَبِّرَا
ni två - subjunktiv
tu3abbiraa
تُعَبِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3abbiraani
يُعَبِّرَانِ
de två (m) - nutid
3abbaraa
عَبَّرَا
de två (m) - dåtid
yu3abbiraa
يُعَبِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yu3abbiraa
يُعَبِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3abbiraani
تُعَبِّرَانِ
de två (f) - nutid
3abbarataa
عَبَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tu3abbiraa
تُعَبِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tu3abbiraa
تُعَبِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.