Böjningsformer av verbet 'att justera, ändra'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3addilu
أُعَدِّلُ
jag - nutid
3addaltu
عَدَّلتُ
jag - dåtid
'u3addil
أُعَدِّل
jag - subjunktiv
'u3addil
أُعَدِّل
jag - jussiv
du (m)
tu3addilu
تُعَدِّلُ
du (m) - nutid
3addalta
عَدَّلتَ
du (m) - dåtid
tu3addil
تُعَدِّل
du (m) - subjunktiv
tu3addil
تُعَدِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3addiliina
تُعَدِّلِينَ
du (f) - nutid
3addalti
عَدَّلتِ
du (f) - dåtid
tu3addilii
تُعَدِّلِي
du (f) - subjunktiv
tu3addilii
تُعَدِّلِي
du (f) - jussiv
han
yu3addilu
يُعَدِّلُ
han - nutid
3addala
عَدَّلَ
han - dåtid
yu3addil
يُعَدِّل
han - subjunktiv
yu3addil
يُعَدِّل
han - jussiv
hon
tu3addilu
تُعَدِّلُ
hon - nutid
3addalat
عَدَّلَت
hon - dåtid
tu3addil
تُعَدِّل
hon - subjunktiv
tu3addil
تُعَدِّل
hon - jussiv
vi
nu3addilu
نُعَدِّلُ
vi - nutid
3addalnaa
عَدَّلنَا
vi - dåtid
nu3addil
نُعَدِّل
vi - subjunktiv
nu3addil
نُعَدِّل
vi - jussiv
ni (m)
tu3addiluuna
تُعَدِّلُونَ
ni (m) - nutid
3addaltum
عَدَّلتُم
ni (m) - dåtid
tu3addiluu
تُعَدِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3addiluu
تُعَدِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3addilna
تُعَدِّلنَ
ni (f) - nutid
3addaltunna
عَدَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3addilna
تُعَدِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3addilna
تُعَدِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3addiluuna
يُعَدِّلُونَ
de (m) - nutid
3addaluu
عَدَّلُوا
de (m) - dåtid
yu3addiluu
يُعَدِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3addiluu
يُعَدِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3addilna
يُعَدِّلنَ
de (f) - nutid
3addalna
عَدَّلنَ
de (f) - dåtid
yu3addilna
يُعَدِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3addilna
يُعَدِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3addilaani
تُعَدِّلَانِ
ni två - nutid
3addaltumaa
عَدَّلتُمَا
ni två - dåtid
tu3addilaa
تُعَدِّلَا
ni två - subjunktiv
tu3addilaa
تُعَدِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3addilaani
يُعَدِّلَانِ
de två (m) - nutid
3addalaa
عَدَّلَا
de två (m) - dåtid
yu3addilaa
يُعَدِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3addilaa
يُعَدِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3addilaani
تُعَدِّلَانِ
de två (f) - nutid
3addalataa
عَدَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3addilaa
تُعَدِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3addilaa
تُعَدِّلَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.