Böjningsformer av verbet 'att bli röd, rodna'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHmarru
أَحمَرُّ
jag - nutid
'iHmarrtu
إِحمَرّتُ
jag - dåtid
'aHmarr
أَحمَرّ
jag - subjunktiv
'aHmarr
أَحمَرّ
jag - jussiv
du (m)
taHmarru
تَحمَرُّ
du (m) - nutid
'iHmarrta
إِحمَرّتَ
du (m) - dåtid
taHmarr
تَحمَرّ
du (m) - subjunktiv
taHmarr
تَحمَرّ
du (m) - jussiv
du (f)
taHmarriina
تَحمَرِّينَ
du (f) - nutid
'iHmarrti
إِحمَرّتِ
du (f) - dåtid
taHmarrii
تَحمَرِّي
du (f) - subjunktiv
taHmarrii
تَحمَرِّي
du (f) - jussiv
han
yaHmarru
يَحمَرُّ
han - nutid
'iHmarra
إِحمَرَّ
han - dåtid
yaHmarr
يَحمَرّ
han - subjunktiv
yaHmarr
يَحمَرّ
han - jussiv
hon
taHmarru
تَحمَرُّ
hon - nutid
'iHmarrat
إِحمَرَّت
hon - dåtid
taHmarr
تَحمَرّ
hon - subjunktiv
taHmarr
تَحمَرّ
hon - jussiv
vi
naHmarru
نَحمَرُّ
vi - nutid
'iHmarrnaa
إِحمَرّنَا
vi - dåtid
naHmarr
نَحمَرّ
vi - subjunktiv
naHmarr
نَحمَرّ
vi - jussiv
ni (m)
taHmarruuna
تَحمَرُّونَ
ni (m) - nutid
'iHmarrtum
إِحمَرّتُم
ni (m) - dåtid
taHmarruu
تَحمَرُّوا
ni (m) - subjunktiv
taHmarruu
تَحمَرُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHmarrna
تَحمَرّنَ
ni (f) - nutid
'iHmarrtunna
إِحمَرّتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHmarrna
تَحمَرّنَ
ni (f) - subjunktiv
taHmarrna
تَحمَرّنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHmarruuna
يَحمَرُّونَ
de (m) - nutid
'iHmarruu
إِحمَرُّوا
de (m) - dåtid
yaHmarruu
يَحمَرُّوا
de (m) - subjunktiv
yaHmarruu
يَحمَرُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHmarrna
يَحمَرّنَ
de (f) - nutid
'iHmarrna
إِحمَرّنَ
de (f) - dåtid
yaHmarrna
يَحمَرّنَ
de (f) - subjunktiv
yaHmarrna
يَحمَرّنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHmarraani
تَحمَرَّانِ
ni två - nutid
'iHmarrtumaa
إِحمَرّتُمَا
ni två - dåtid
taHmarraa
تَحمَرَّا
ni två - subjunktiv
taHmarraa
تَحمَرَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHmarraani
يَحمَرَّانِ
de två (m) - nutid
'iHmarraa
إِحمَرَّا
de två (m) - dåtid
yaHmarraa
يَحمَرَّا
de två (m) - subjunktiv
yaHmarraa
يَحمَرَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHmarraani
تَحمَرَّانِ
de två (f) - nutid
'iHmarrataa
إِحمَرَّتَا
de två (f) - dåtid
taHmarraa
تَحمَرَّا
de två (f) - subjunktiv
taHmarraa
تَحمَرَّا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.