Böjningsformer av verbet 'att uppmuntra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushajji3u
أُشَجِّعُ
jag - nutid
shajja3tu
شَجَّعتُ
jag - dåtid
'ushajji3
أُشَجِّع
jag - subjunktiv
'ushajji3
أُشَجِّع
jag - jussiv
du (m)
tushajji3u
تُشَجِّعُ
du (m) - nutid
shajja3ta
شَجَّعتَ
du (m) - dåtid
tushajji3
تُشَجِّع
du (m) - subjunktiv
tushajji3
تُشَجِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tushajji3iina
تُشَجِّعِينَ
du (f) - nutid
shajja3ti
شَجَّعتِ
du (f) - dåtid
tushajji3ii
تُشَجِّعِي
du (f) - subjunktiv
tushajji3ii
تُشَجِّعِي
du (f) - jussiv
han
yushajji3u
يُشَجِّعُ
han - nutid
shajja3a
شَجَّعَ
han - dåtid
yushajji3
يُشَجِّع
han - subjunktiv
yushajji3
يُشَجِّع
han - jussiv
hon
tushajji3u
تُشَجِّعُ
hon - nutid
shajja3at
شَجَّعَت
hon - dåtid
tushajji3
تُشَجِّع
hon - subjunktiv
tushajji3
تُشَجِّع
hon - jussiv
vi
nushajji3u
نُشَجِّعُ
vi - nutid
shajja3naa
شَجَّعنَا
vi - dåtid
nushajji3
نُشَجِّع
vi - subjunktiv
nushajji3
نُشَجِّع
vi - jussiv
ni (m)
tushajji3uuna
تُشَجِّعُونَ
ni (m) - nutid
shajja3tum
شَجَّعتُم
ni (m) - dåtid
tushajji3uu
تُشَجِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tushajji3uu
تُشَجِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushajji3na
تُشَجِّعنَ
ni (f) - nutid
shajja3tunna
شَجَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushajji3na
تُشَجِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tushajji3na
تُشَجِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushajji3uuna
يُشَجِّعُونَ
de (m) - nutid
shajja3uu
شَجَّعُوا
de (m) - dåtid
yushajji3uu
يُشَجِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yushajji3uu
يُشَجِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushajji3na
يُشَجِّعنَ
de (f) - nutid
shajja3na
شَجَّعنَ
de (f) - dåtid
yushajji3na
يُشَجِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yushajji3na
يُشَجِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tushajji3aani
تُشَجِّعَانِ
ni två - nutid
shajja3tumaa
شَجَّعتُمَا
ni två - dåtid
tushajji3aa
تُشَجِّعَا
ni två - subjunktiv
tushajji3aa
تُشَجِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushajji3aani
يُشَجِّعَانِ
de två (m) - nutid
shajja3aa
شَجَّعَا
de två (m) - dåtid
yushajji3aa
يُشَجِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yushajji3aa
يُشَجِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushajji3aani
تُشَجِّعَانِ
de två (f) - nutid
shajja3ataa
شَجَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tushajji3aa
تُشَجِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tushajji3aa
تُشَجِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.