Böjningsformer av verbet 'att bli'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSbiHu
أُصبِحُ
jag - nutid
'aSbaHtu
أَصبَحتُ
jag - dåtid
'uSbiH
أُصبِح
jag - subjunktiv
'uSbiH
أُصبِح
jag - jussiv
du (m)
tuSbiHu
تُصبِحُ
du (m) - nutid
'aSbaHta
أَصبَحتَ
du (m) - dåtid
tuSbiH
تُصبِح
du (m) - subjunktiv
tuSbiH
تُصبِح
du (m) - jussiv
du (f)
tuSbiHiina
تُصبِحِينَ
du (f) - nutid
'aSbaHti
أَصبَحتِ
du (f) - dåtid
tuSbiHii
تُصبِحِي
du (f) - subjunktiv
tuSbiHii
تُصبِحِي
du (f) - jussiv
han
yuSbiHu
يُصبِحُ
han - nutid
'aSbaHa
أَصبَحَ
han - dåtid
yuSbiH
يُصبِح
han - subjunktiv
yuSbiH
يُصبِح
han - jussiv
hon
tuSbiHu
تُصبِحُ
hon - nutid
'aSbaHat
أَصبَحَت
hon - dåtid
tuSbiH
تُصبِح
hon - subjunktiv
tuSbiH
تُصبِح
hon - jussiv
vi
nuSbiHu
نُصبِحُ
vi - nutid
'aSbaHnaa
أَصبَحنَا
vi - dåtid
nuSbiH
نُصبِح
vi - subjunktiv
nuSbiH
نُصبِح
vi - jussiv
ni (m)
tuSbiHuuna
تُصبِحُونَ
ni (m) - nutid
'aSbaHtum
أَصبَحتُم
ni (m) - dåtid
tuSbiHuu
تُصبِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSbiHuu
تُصبِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSbiHna
تُصبِحنَ
ni (f) - nutid
'aSbaHtunna
أَصبَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSbiHna
تُصبِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSbiHna
تُصبِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSbiHuuna
يُصبِحُونَ
de (m) - nutid
'aSbaHuu
أَصبَحُوا
de (m) - dåtid
yuSbiHuu
يُصبِحُوا
de (m) - subjunktiv
yuSbiHuu
يُصبِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSbiHna
يُصبِحنَ
de (f) - nutid
'aSbaHna
أَصبَحنَ
de (f) - dåtid
yuSbiHna
يُصبِحنَ
de (f) - subjunktiv
yuSbiHna
يُصبِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSbiHaani
تُصبِحَانِ
ni två - nutid
'aSbaHtumaa
أَصبَحتُمَا
ni två - dåtid
tuSbiHaa
تُصبِحَا
ni två - subjunktiv
tuSbiHaa
تُصبِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSbiHaani
يُصبِحَانِ
de två (m) - nutid
'aSbaHaa
أَصبَحَا
de två (m) - dåtid
yuSbiHaa
يُصبِحَا
de två (m) - subjunktiv
yuSbiHaa
يُصبِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSbiHaani
تُصبِحَانِ
de två (f) - nutid
'aSbaHataa
أَصبَحَتَا
de två (f) - dåtid
tuSbiHaa
تُصبِحَا
de två (f) - subjunktiv
tuSbiHaa
تُصبِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.