Böjningsformer av verbet 'att stjäla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aluSSu
أَلُصُّ
jag - nutid
laSaStu
لَصَصتُ
jag - dåtid
'aluSSa
أَلُصَّ
jag - subjunktiv
'aluSSa
أَلُصَّ
jag - jussiv
du (m)
taluSSu
تَلُصُّ
du (m) - nutid
laSaSta
لَصَصتَ
du (m) - dåtid
taluSSa
تَلُصَّ
du (m) - subjunktiv
taluSSa
تَلُصَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taluSSiina
تَلُصِّينَ
du (f) - nutid
laSaSti
لَصَصتِ
du (f) - dåtid
taluSSii
تَلُصِّي
du (f) - subjunktiv
taluSSii
تَلُصِّي
du (f) - jussiv
han
yaluSSu
يَلُصُّ
han - nutid
laSSa
لَصَّ
han - dåtid
yaluSSa
يَلُصَّ
han - subjunktiv
yaluSSa
يَلُصَّ
han - jussiv
hon
taluSSu
تَلُصُّ
hon - nutid
laSSat
لَصَّت
hon - dåtid
taluSSa
تَلُصَّ
hon - subjunktiv
taluSSa
تَلُصَّ
hon - jussiv
vi
naluSSu
نَلُصُّ
vi - nutid
laSaSnaa
لَصَصنَا
vi - dåtid
naluSSa
نَلُصَّ
vi - subjunktiv
naluSSa
نَلُصَّ
vi - jussiv
ni (m)
taluSSuuna
تَلُصُّونَ
ni (m) - nutid
laSaStum
لَصَصتُم
ni (m) - dåtid
taluSSuu
تَلُصُّوا
ni (m) - subjunktiv
taluSSuu
تَلُصُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talSuSna
تَلصُصنَ
ni (f) - nutid
laSaStunna
لَصَصتُنَّ
ni (f) - dåtid
talSuSna
تَلصُصنَ
ni (f) - subjunktiv
talSuSna
تَلصُصنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaluSSuuna
يَلُصُّونَ
de (m) - nutid
laSSuu
لَصُّوا
de (m) - dåtid
yaluSSuu
يَلُصُّوا
de (m) - subjunktiv
yaluSSuu
يَلُصُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalSuSna
يَلصُصنَ
de (f) - nutid
laSaSna
لَصَصنَ
de (f) - dåtid
yalSuSna
يَلصُصنَ
de (f) - subjunktiv
yalSuSna
يَلصُصنَ
de (f) - jussiv
ni två
taluSSaani
تَلُصَّانِ
ni två - nutid
laSaStumaa
لَصَصتُمَا
ni två - dåtid
taluSSaa
تَلُصَّا
ni två - subjunktiv
taluSSaa
تَلُصَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaluSSaani
يَلُصَّانِ
de två (m) - nutid
laSaSaa
لَصَصَا
de två (m) - dåtid
yaluSSaa
يَلُصَّا
de två (m) - subjunktiv
yaluSSaa
يَلُصَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taluSSaani
تَلُصَّانِ
de två (f) - nutid
laSaSataa
لَصَصَتَا
de två (f) - dåtid
taluSSaa
تَلُصَّا
de två (f) - subjunktiv
taluSSaa
تَلُصَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
luSSa
لُصَّ
du (m) - imperativ
du (f)
luSSii
لُصِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
luSSaa
لُصَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
luSSuu
لُصُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ulSuSna
أُلصُصنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.